”Kläderna gör mannen!” Så sade den romerske retorikern Marcus Fabius Quintilianus.
Och så rätt han hade. En gentleman idag vet att uppbära vilket klädesplagg de än månde vara med stil, klass och elegans.
Redan stenåldersmannen visste det här med mode och klädkoder. Han brukade i första hand Jaktkläder, som i sitt snitt var tämligen snyggt och för ändamålet praktiskt. Dåtidens jaktkläde bestod av ett stycke skin i bästa kvalitet då företrädesvis i älgskinn eller hjortskinn. Skärningen var av klassiskt snitt med knälångt häng och sömmen vore hopfogad av fiskben, då företrädesvis från den nu mer utdöda fisken Modestus Armanius. Så kallas öppen ärm var det vanligaste då, detta var mer praktiskt vid jakten. Skinnet vore vänt utåt med behåringen synlig, då detta visade på viss status hos bäraren och i främsta hand som kamouflage syfte vid jakten. Så det här med kamouflage är ingen nyhet alltså. I regel bars också ett bälte i tvinnat älgkalvsskinn där jägaren stilfullt kunde stoppa ned sin stendolk och jaktpåk. Som skodon brukades skinn av vildfår där behåringen var vänd inåt för de isolera egenskapernas skull. Som accessoar till denna jaktklädsel kunde stenåldersmannen utan att skämmas bära en chic liten axelremsväska i företrädesvis kaninskinn då med behåringen vänd inåt, och där axelremmen bestod av hopslaget tvinnat skinn från diverse djur. I väskan förvarades i regel reservdolk och jaktlunch. Huvudbonaden eller den så kallade jakthatten kunde vara av varierande art men som regel användes skinn från bäver eller skunk. Beroende på i vilken världsdel man befann sig i. Man kan säga att huvudbonaden i sitt snitt inte var helt olik vad vi i dag kalla ryssmössa. Någon utsmyckning förövrigt på huvudbonaden förekom icke. Att hänga svansen i huvudbonaden är en något senare modenyck.
När stenåldersmannen efter väl förrättat värv kom hem till bostaden (Grottan) vid kvällstid, var det dags att byta om till kvällsskinn, dåtidens smoking. Detta klädesplagg som var utformat i ett enda stycke brukade i regel hos de mer nobla och välbärgade stenåldersmännen vara importerat. Då främst från dåtidens stora herrmodegrottor på kontinenten såsom, Ben Stenius, Flintos, eller Grottoni. Skinnen var då av yppersta haute couture, och främst användes kvalitetsskinn från djur som leopard, sabeltandad tiger, ullhårig mammut eller det mer sällsynta kaplejonet. Skärningen på dess kvällsskinn var högre och slutade halvägs upp på låren. Bröstkärningen var djup, ungefär som vissa av dagens damer föredrar att ha det för att framhäva sina attribut. Stenåldersmannen däremot för att visa sin håriga bröstkorg. Öppna ärmar även här. Bälte användes sällan då klädseln ju var av mer ledig art för att snabbt kunnas tas av för vissa specifika ärenden. Skokläde var naturligtvis också importvara och materialet var oftast skinn från jättehjort då kvaliteten på detta var av yppersta klass. Den enda accessoarerna som användes var ett skinnband runt halsen, då naturligtvis matchande kvällsskinnet. Skinnbandet vore hopsatt med ett lårben från företrädesvis vildhare, och det skulle sitta väl synligt framtill. En föregångare till dagens fluga med andra ord.
Så mina herrar kan se att det här med klädkoder är av yttersta vikt och har så varit sedan hedenhös.
Jag säger som den skotske historikern och författaren Thomas Carlyle gjorde:
”Dräktens snitt antyder bärarens intellekt och begåvning, färgens hans känsla och hjärtelag”.
Med vänliga hälsningar
Emeritus Yves Saint Larsson. Skräddare och modespeleolog.
Och så rätt han hade. En gentleman idag vet att uppbära vilket klädesplagg de än månde vara med stil, klass och elegans.
Redan stenåldersmannen visste det här med mode och klädkoder. Han brukade i första hand Jaktkläder, som i sitt snitt var tämligen snyggt och för ändamålet praktiskt. Dåtidens jaktkläde bestod av ett stycke skin i bästa kvalitet då företrädesvis i älgskinn eller hjortskinn. Skärningen var av klassiskt snitt med knälångt häng och sömmen vore hopfogad av fiskben, då företrädesvis från den nu mer utdöda fisken Modestus Armanius. Så kallas öppen ärm var det vanligaste då, detta var mer praktiskt vid jakten. Skinnet vore vänt utåt med behåringen synlig, då detta visade på viss status hos bäraren och i främsta hand som kamouflage syfte vid jakten. Så det här med kamouflage är ingen nyhet alltså. I regel bars också ett bälte i tvinnat älgkalvsskinn där jägaren stilfullt kunde stoppa ned sin stendolk och jaktpåk. Som skodon brukades skinn av vildfår där behåringen var vänd inåt för de isolera egenskapernas skull. Som accessoar till denna jaktklädsel kunde stenåldersmannen utan att skämmas bära en chic liten axelremsväska i företrädesvis kaninskinn då med behåringen vänd inåt, och där axelremmen bestod av hopslaget tvinnat skinn från diverse djur. I väskan förvarades i regel reservdolk och jaktlunch. Huvudbonaden eller den så kallade jakthatten kunde vara av varierande art men som regel användes skinn från bäver eller skunk. Beroende på i vilken världsdel man befann sig i. Man kan säga att huvudbonaden i sitt snitt inte var helt olik vad vi i dag kalla ryssmössa. Någon utsmyckning förövrigt på huvudbonaden förekom icke. Att hänga svansen i huvudbonaden är en något senare modenyck.
När stenåldersmannen efter väl förrättat värv kom hem till bostaden (Grottan) vid kvällstid, var det dags att byta om till kvällsskinn, dåtidens smoking. Detta klädesplagg som var utformat i ett enda stycke brukade i regel hos de mer nobla och välbärgade stenåldersmännen vara importerat. Då främst från dåtidens stora herrmodegrottor på kontinenten såsom, Ben Stenius, Flintos, eller Grottoni. Skinnen var då av yppersta haute couture, och främst användes kvalitetsskinn från djur som leopard, sabeltandad tiger, ullhårig mammut eller det mer sällsynta kaplejonet. Skärningen på dess kvällsskinn var högre och slutade halvägs upp på låren. Bröstkärningen var djup, ungefär som vissa av dagens damer föredrar att ha det för att framhäva sina attribut. Stenåldersmannen däremot för att visa sin håriga bröstkorg. Öppna ärmar även här. Bälte användes sällan då klädseln ju var av mer ledig art för att snabbt kunnas tas av för vissa specifika ärenden. Skokläde var naturligtvis också importvara och materialet var oftast skinn från jättehjort då kvaliteten på detta var av yppersta klass. Den enda accessoarerna som användes var ett skinnband runt halsen, då naturligtvis matchande kvällsskinnet. Skinnbandet vore hopsatt med ett lårben från företrädesvis vildhare, och det skulle sitta väl synligt framtill. En föregångare till dagens fluga med andra ord.
Så mina herrar kan se att det här med klädkoder är av yttersta vikt och har så varit sedan hedenhös.
Jag säger som den skotske historikern och författaren Thomas Carlyle gjorde:
”Dräktens snitt antyder bärarens intellekt och begåvning, färgens hans känsla och hjärtelag”.
Med vänliga hälsningar
Emeritus Yves Saint Larsson. Skräddare och modespeleolog.
Herr Snaps,
SvaraRaderaVet ni möjligen var man kan få tag på en Merkin av god kvalitet?
AER
Herr Emeritus för er min herre! Ej Snaps!
SvaraRaderaMerkin av riktigt god kvalitet finns att handla från Hamburg i Tyskland. Firman heter Geschlecht Schutz Gmbh. Och har en uppsjö av Merkiner i riktigt god kvalitet. Tror även de ha postorder. Firman sökes nog bäst i Die Gelben Seiten.
Mvh Emeritus Yves Saint Larsson