måndag 19 juli 2010

Konsten att vinna en kvinnas hjärta. Del 1. Dikten.


Förutom att en vivör och gentleman måste vara artig, belevad, schangdobel, kultiverad, välvårdad, fashionabel, elegant, attraktiv och sofistikerad, som mig själv. Så måste han även vara en god diktare och poet. För det finns ingenting kvinnor estimerar mer än ett välskrivet och välkomponerat skaldestycke. Jag tänkte här ge ett par exempel på kärleksdikter som får det mest förhärdade hjärta att smälta likt en glass från Häagen-Dazs, som översköljes med varm chokladsås.

Låt oss begynna med ett litet stycke jag kallar; ”Läppljud, är det lika med en slapp ringmuskel?”

”Dina läppar är som välformade fjärtar, mjuka och lena som råa kräftstjärtar. De så röda lysa, att dem, jag vill fridlysa. Din kyss jag väntar, men när du så på mun glänta, jag icke undra, om jag borde vänta. Ty man vet ju aldrig vad som kan hända, om du nu, mig ändan vända”.

Den här lilla intrikata dikten, som jag via bud överskickade till en ung dam, vid besök i Prag år 1936, hamnade tyvärr hos hennes fader istället. Som led av obotlig gastrit. Så den unga damen fick jag tyvärr aldrig träffa mer.

                                                ---------------------------------

Vid ett besök hos den Svenske generalkonsuln i Paris 1924, så träffade jag på den alldeles bedårande Mamsellen Yvette Gidè. Och då lät jag min poetiska talang flöda likt en läckande vattenklosset rakt i Mamsellens öra.

Dikten heter; ”I dina armar vill jag lida”.

”Kära fröken Gidè, du är vacker som en bidé. Jag nu undra, om det inte är idé, att få besöka ditt ide.”

Ja längre än så han jag icke, och jag kan förtälja att i hennes armar fick jag verkligen lida. Fransyskor kan ibland ha ett tämligen hett temperament. Så det gäller att välja sina ord när det kommer till spontana dikter. 

                                                ----------------------------------

Under en av mina semester turer i den sydspanska staden Almeria någon gång på 1950-talet träffade jag den eldiga Flamencodansösen Esmeralda De Castañeda, som jag blev otroligt betuttad i. Så förtjust att jag skrev en liten kärleksdikt till denna kvinna som dansade in i mitt nordiska hjärta.

”Spanska nätter är heta nätter!” Har jag kallat detta alster.

”När du, med dina Kastanjetter, söker dig mot mina nötter, gör jag allt, för att parera med mina fötter. Ty jag är enbart ute efter dina kokosnötter. Så släng kastanjetterna o paljetterna, och låt mig utan, att behöva använda polletterna, få smeka kotletterna”.

                                             ------------------------------------

Det sista och avslutande exemplet på kärleksdikter, som få kvinnorna att falla som övermogna tomater i ens famn, förutom vissa Fransyskors då, är nog ett mästerverk i denna ädla konstart. Om jag nu devot får säga så på egen hand. Skriven till en erbarmerligt vacker och kokett liten dufva till dam från Lommaryd i Småland.

Diktens klingande och lite klatschiga titel är; ”Som man bäddar får man ”inte” ligga”.

”Dina ögon äro som mörka hål, så låt oss lägga på ett kol. För min kropp, tillika min snopp, söker sig ett dopp, så ge mig nu lita hopp. Säg att du mig traktar, för då jag dig till sängs fraktar, med min pillesnopp, som redan är på topp. Och tack du min kära, för att du vill vara så nära, men kan du be dina nära, att detta rum fjärma, så att vi får kära, utan att din mor, är nära. Ty snart går det nukleära, och då jag icke, din mor vill besvära, eller familjärt orkar nära, o uppbära på min adelsmanna ära, så tar jag bussen, den reguljära, till en annan, megära, där jag inte stussen min, kan vanära”.

Ja den sista var väll kanske lite på gränsen till vad av vissa kan anses som lite vågad. Men kom ihåg kära vivörs kollegor, att dikten är ett av vapnen till det kvinnliga hjärtat och dess fägring. Så var inte rädda att ge er på att pröva detta ypperliga sätt att imponera på edert motsatta kön. Om inte, så får ni väl ställa er i kön mina herrar, och icke få kärlekens lön.

Ett annat litet knep är att likt den store diktaren och skalden Carl Michael Bellman, framföra sina alster i vis form. Kräver då helst att ni kan traktera någon form av instrument. Kvinnor fullkomligt älskar män som kan hantera ett instrument. Dikt+Sång+Instrument=Total framgång. Nu behöver det nödvändigtvis inte vara en luta som det spelas på. Själv trakterar jag tamburinen synnerligen väl.

8 kommentarer:

  1. Ing. Sven-Olof Bengtsson-Svensson-Lundin19 juli 2010 kl. 19:14

    Bäste bror, er konstnärliga förmåga är något att avundas.

    Jag tafflar emellanåt själv å diktens domäner, men har inte haft framgång än. Vid de tillfällen då jag framfört mina alster har det slutat med handgemäng. Ja, stekpannor är ju så hårda.

    Så därför undrar jag om ni med er omfattande expertis kan ge mig några goda råd?

    Här är mitt senaste försök att få till det med min mätress, köksa, städerska, barnens mor, etc:

    Fordom voro du läcker och smärt,
    nu jag tänker på din stjärt.
    I min fantasi ett kylskåp dyker upp,
    låt mig åter bli din tupp.
    Låtom oss till sovgemaket gå,
    så ska du minsann få.

    SvaraRadera
  2. Bäste Bror Ingenjören, hav förtröstan!
    Jag måste tillstå att er dikt är ganska fyndig. Er parabel mellan smärt och stjärt är sannerligen icke dålig.Och dessutom har ni lyckats få in ett kylskåp i dikten. Måste vara tämligen ovanligt i diktens värld.

    Bravo!

    Kan enbart säga att mångårig övning i ämnet, och ett antal blåtiror är enda sättet att förkovra sig på.

    Dikta på käre broder!

    SvaraRadera
  3. M. Alphonse Malpays20 juli 2010 kl. 00:10

    Ett charmant text min gode vivör! Men trots ett viss ofullständighet i min svenska språkkännedom måste jag sätta i fråga: Skall man verkliget skriva "sofistikerad, som mig själv" ? Själv skulle jag i skrift föredraga "sofistikerad, som jag själv"(!)

    SvaraRadera
  4. Naturligtvis har ni rätt min gode man. En liten fadäs från min sida med skrivdonen.
    Ber att få tacka för påpekandet.

    SvaraRadera
  5. Ing. Sven-Olof Bengtsson-Svensson-Lundin20 juli 2010 kl. 12:08

    Broder, din genialiska synpunkt på kylskåpet fick mig att inse ingen kvinna vill bli associerad med ett kylskåp, även om de ju tillbringar mycket tid i den regionen.

    Här är den nya uppdaterade versionen, jag har inte provat den s.a.s. live än, men har goda förhoppningar om success.

    Fordom voro du läcker och smärt,
    nu jag tänker på din väldiga stjärt.
    Jag kurtiserar ditt eldiga sinne,
    och exponerar glädjande min pinne.
    Låtom oss se vad Budoaren har att dvälja,
    och strax du bara har att svälja.

    SvaraRadera
  6. En excellent dikt broder! Jag må då säga att utvecklingen hos ingenjören då går i rasande fart. Övertygad att detta lilla stycke kommer att få fullständig success.

    För att förenkla era ambitioner hos eder dam. Byt ut "väldiga" mot "eldiga". Om nu inte damen ifråga besitter ett "väldigt" akterkastell.

    SvaraRadera
  7. Ing. Sven-Olof Bengtsson-Svensson-Lundin20 juli 2010 kl. 17:14

    Bäste Broder, Tack för er expertkonsultation, jag är evigt tacksam!

    Jag börjar nu inse att man bör böja verkligheten åt det håll man vill ha den, inte beskriva den som den är. Så kylskåp går bort, samt byter jag ut "väldig" mot "eldig".

    Måhända kanske jag även skulle byta "fordom voro" mot "nu äro", ja efter några whiskey så kan jag nog inbilla mig att det verkligen är så.

    Nu återstår bara att invänta rätt tillfälle för exekvering.

    Återkommer med rapport om resultatet.

    SvaraRadera
  8. Käre Broder, ni har nu fattat galoppen, så att säga, mot det slutgiltiga målet.

    Ingenjören har exakt rätt i sina åsikter när det kommer till det här med sanning.

    När det gäller det kvinnliga släktet och dess receptiva förmåga, så är ibland en "liten" vit lögn oundvikligen det bästa medel för att få avsett resultat.

    Jag ser fram med spänning och ohöljda förväntningar på att avhöra eder igen bäste Broder för att få ta del av resultatet på eder strävan med det täcka könet.

    Kan bara säga, Lycka till!

    SvaraRadera