En gentleman och vivör som mig själv, måste naturligtvis behärska det här med dans till ett absolut maximum. Det går icke att bjuda upp en ung dam och icke behärska grunderna i ens de enklaste former av slowfox.
Sen måste man ha rytmen i blodet för att överhuvudtaget kunna röra sig på ett kordinerat och vällustigt sätt över dansgolvet likt Fred Astaire. Att sen den motpart man dansa med inte alltid ha rytmen i blodet har jag då sannerligen fått erfara.
Kommer ihåg en händelse som utspelade sig på den Japanska ambassaden i Berlin 1935 då det hölls en bankett till den Japanske kejsarens ära. Jag var inbjuden i egenskap av att jag vid tillfället var anställd som tolk hos den Svenska ambassaden och därvidlag talade ett flertal språk flytande, däribland Japanska. Att mitt rykte som en mycket dansant herre gjorde nog också sitt till. Nåväl, efter dinén på den Japanska ambassaden skulle dansen gå av stapeln, och orkestern som spelade var synnerligen duktiga, man behärskade allt från foxtrott till wienervals. Efter att ha dansat med ett antal synnerligen vackra och mycket dansanta unga damer, ogifta som gifta, så kom den Japanske ambassadören fram till mig i egen hög person och undrade om inte jag, Egon Snusmumrik-Flädersnaps kunde göra honom en tjänst.
” すみません私の良き氏スナフキン-エルダーベリーシュナップスが、私の娘はとてもあなたと踊るのが大好きだ。” sade han. Vem kan tacka nej att till få dansa med en dotter till en ambassadör. Icke jag i vart fall. Ambassadören sade vidare: ” 彼女はあそこ硝子の着物です。” Inget annat än att leta upp den Japanske ambassadörens dotter som enligt hans beskrivning var iklädd en vitrosa kimono. Nu måste jag tillstå att jag finner asiatiskor synnerligen attraktiva. Så jag såg storligen fram emot att få föra henne i dansens extatiska virvlar. Men hur jag än tittade och sökte tycktes det inte finnas någon ung japansk dam iförd en vitrosa kimono. Inte ens en rosavit dito. Tillslut lyckades jag dock upptäcka den unga damen bakom ett sällskap av högresta tyska officerare som stod där och parlerade. Det var då som jag fick vissa tvivel på att det skulle gå bra att dansa med henne. Ty hon var synnerligen kort i kimonon. Lika kortväxt som hon var, lika bred var hon också. En sumobrottare i miniatyr således. Nåväl, såsom den gentleman man är och inte för att skämma ut vare sig den unga damen eller hennes far, den japanske ambassadören, så tog jag mod till mig och bjöd upp till dans.
Nu kom den andra betänkligheten från min sida. När vi äntrade dansgolvet likt Goliat och David insåg jag att kroppslängden och den enorma skillnad mellan oss bägge skulle utgöra ett stort dilemma. Ty jag är ju en rätt så reslig herre med över 1.90 i längd, medans den unga japanska damen enbart kunde vara högst 1.50 i längd. En skillnad på över hela fyrtio centimeter. Vilket i sin tur betydde att jag hade den unga damens näsa i min naveltrakt. Inte nog med det, orkestern hade just avslutat en wienervals och drog nu på med en Lindy hopp. Ja jag är tvungen att bifoga en liten filmsnutt för att ni ska förstå de abnorma problem som låg framför mina fötter. Eller snarare hängde i naveltrakten.
Lindy hopp är jag en hejare på I vanliga fall, men haver ni någon gång i ert liv försökt bolla med en cementsäck på över 150 kilo så måste ni nu vara medvetna om de predikamenter jag stod inför. Då jag frågade den unga japanska damen om hon kände till Lindy hop svarade hon till min förvåning ja. Frågan var bara om hon kunde utföra denna dans. För i sin tätt åtsittande ankellånga kimono, som inte gav mycket rörelseutrymme för några yvigare benrörelser, så förföll mig detta vara rent omöjligt.
Nåväl jag började så försiktigt att jazza runt lite och lät henne följa med i dansen. Hon stod där och flyttade sina fötter högst ett par centimeter i taget, vilket gjorde att det såg ut som om jag dansade med en fastfrusen Buddhastaty.
De övriga sällskapet runt dansgolvet tittade intresserat på. Och de tyske officerarna stod och hånflinade åt mina försök att få fart på den unga damen. Såsom den gentleman jag är, så beslöt jag mig att det var dags för krafttag, och genom att jag besitter en enorm fysisk styrka i kombination med en okuvlig vilja, så tänkte jag att det var dags för att visa mina kvaliteter som dansare. Jag hade tänkt mig att med ett lätt lyft av damen vidarebefordra henne över min ena axel och avlämna henne upprättstående på andra sidan. Naturligtvis utan att någon gång under hela förloppet släppa mitt grepp om henne.
Om det nu var så att jag underskattade min styrka, eller om det berodde på yttre omständigheter vet jag ej, men lyftet blev lite för högt, vilket gjorde att jag tappade greppet någonstans då den unga japanska damen befann sig i vågrätt läge långt högre än där jag väntat mig. Hon for genom luften som en 150 kilos bomb, landade på dansgolvet med ett stort dån och rullade vidare likt ett överdimensionerat bowlingklot rakt mot de tyske officerarna som inte han att sätta sig i säkerhet.
Ingen av de tyske officerarna var nu stående utan låg utslagna likt bowlingkäglor. Strike med andra ord. De enda som nu stod och hånflinade var den Brittiske ambassadören och hans sällskap. I det tumult som följde avlägsnade jag mig mycket diskret från den Japanska ambassaden. Vilken jag senare aldrig mer fick sätta min fot på. Då på order av den Svenske utrikesministern.
Fick på omvägar höra att det ändock gått relativt bra med den Japanske ambassadörens dotter. Hon fann tydligen kärleken i en av de utslagna tyska officerarna.
Som ni ser så krävs det två för att dansa en tango som man säger. Även en Lindy hop också.
Låt oss efter denna parentes återgå till det här med vad som krävs av en gentleman för att han skall anses som en god dansare.
Det räcker icke att behärska de vanligaste stilarterna inom dansen såsom slowfox, vals eller tango. Man må också kunna de mer ovanliga danserna såsom Charleston, Quickstep, eller Balboa. Även de vanligt förekommande folkdanserna bör man behärska såsom Schottis, Snoa, hambo, Polska, Polka och Mazurka. För man vet ju aldrig när man behöva dansa med allmogen.
En viktig sak att betänka när man skall bjuda upp en dam till dans, är hur man ber om dansen. Det går icke under några som helst omständigheter att bara fråga: ”Ska vi dansa?” Det är alldeles för simpelt och låter dessutom som om man egentligen inte visar damen något större intresse, utan bara är ute efter att få nöjesdansa.
En bra fras att inleda sin intention till dans är att använda sig av ett betydligt mer sofistikerat språk.
”Vill min unga dam följa med mig ut i den vilda dansens apokalyptiska värld”.
Eller min absoluta favorit, till vilket ingen dam än tackat nej till.
”Ser att ni min sköna stå sysslolös, låt mig bjuda er, att på dansgolvet gå lös, tills ni blir medvetslös”. Den är ofelbar som en dansinbjudan.
Sen är det också av yttersta vikt att föra sig som en gentleman på själva dansgolvet. Tänk på att inte föra ned eder högerhand mot de aktre regionerna på eder danspartner det första ni gör. Ni måste visa lite hyfs och fason mina herrar annars når ni icke några framgångar. Vänta åtminstone tills ni dansar den tredje eller fjärde dansen. Då för tidigt nedförande av högerhanden kan få till följd att hennes vänsterhand hittar er högra kind.
Efter avslutad dans är det likadant som vid dansens begynnelse att iaktta största artighet när man tackar för densamma. För det är då man kan sondera terrängen för att se om man kan nå framgångar inom andra områden. En bra fras att tacka för dansen är följande:
”Ber att få tacka, säg mig nu min vackra, vill ni med mig, i säng schackra”.
Men jag har som sig bör en ofelbar fras på efterspelet till dansen också.
”Tack du min sköna, du är som en tusensköna, ung och vacker som en skröna, vill du mig nu avköna”.
Nu återstår bara en liten men ack så viktig detalj i det här med att vinna en kvinnas hjärta.
Skorna! Att dansa i ett par skor som inte är fotriktiga kan i slutänden inte bara bli en pina utan också sluta i ren katastrof. En gentleman bör ha minst två slags dansskor att välja på. Vad viktigt att tänka på här är sulan, klacken och vikten. En sko med en för låg klackhöjd kan få till följd att ni efter en eldig Argentinsk tango kan känna er en smula låghalt. Emedan däremot en för hög klack kan få er att temporärt gå med en lätt krum rygg efter förrättat värv.
Vikten på skon är av största vikt, då vid för exempel en slowfox som dansas med långa glidande böljande steg vid bärandet av för lätta skor kan få er att glida ifrån er partner. Lätta skor bör användas vid danser i snabbt tempo där ni önskar att visa eder t rasande skickliga fotarbete. Och där går inte för tunga skor att ha. För ni vill väl inte se ut som dykare i blyskor.
Sulans beskaffenhet borgar för om ni blir kvar på dansgolvet eller inte. Bra grepp är alltså av vikt. Ett par för hala skor kan göra att ni oväntat avslutar dansen i orkesterdiket. Det vill då säga om det finns något orkesterdike på det etablissemang ni dansar på. Annars kan ni halka iväg var som helst. Bra fäste under sulorna är alltså därför bra att ha. Och skulle ni misslyckas med detta och enbart halka runt som Bambi på hal is är det nog dags att ni avslutar eder karriär inom området och går över till det ni verka behärska bättre. Isdans.
Hoppas nu mina herrar att dessa små råd och exempel inom den ädla konsten dans kan hjälpa eder att finna lyckan hos kvinnorna. Och att ni kommer att flyta fram i dansens extatiska rotationer likt Fred Astaire med en synnerligen underskön Ginger Rogers i er famn.
Egon Snusmumrik-Flädersnaps.
Nåväl jag började så försiktigt att jazza runt lite och lät henne följa med i dansen. Hon stod där och flyttade sina fötter högst ett par centimeter i taget, vilket gjorde att det såg ut som om jag dansade med en fastfrusen Buddhastaty.
De övriga sällskapet runt dansgolvet tittade intresserat på. Och de tyske officerarna stod och hånflinade åt mina försök att få fart på den unga damen. Såsom den gentleman jag är, så beslöt jag mig att det var dags för krafttag, och genom att jag besitter en enorm fysisk styrka i kombination med en okuvlig vilja, så tänkte jag att det var dags för att visa mina kvaliteter som dansare. Jag hade tänkt mig att med ett lätt lyft av damen vidarebefordra henne över min ena axel och avlämna henne upprättstående på andra sidan. Naturligtvis utan att någon gång under hela förloppet släppa mitt grepp om henne.
Om det nu var så att jag underskattade min styrka, eller om det berodde på yttre omständigheter vet jag ej, men lyftet blev lite för högt, vilket gjorde att jag tappade greppet någonstans då den unga japanska damen befann sig i vågrätt läge långt högre än där jag väntat mig. Hon for genom luften som en 150 kilos bomb, landade på dansgolvet med ett stort dån och rullade vidare likt ett överdimensionerat bowlingklot rakt mot de tyske officerarna som inte han att sätta sig i säkerhet.
Ingen av de tyske officerarna var nu stående utan låg utslagna likt bowlingkäglor. Strike med andra ord. De enda som nu stod och hånflinade var den Brittiske ambassadören och hans sällskap. I det tumult som följde avlägsnade jag mig mycket diskret från den Japanska ambassaden. Vilken jag senare aldrig mer fick sätta min fot på. Då på order av den Svenske utrikesministern.
Fick på omvägar höra att det ändock gått relativt bra med den Japanske ambassadörens dotter. Hon fann tydligen kärleken i en av de utslagna tyska officerarna.
Som ni ser så krävs det två för att dansa en tango som man säger. Även en Lindy hop också.
Låt oss efter denna parentes återgå till det här med vad som krävs av en gentleman för att han skall anses som en god dansare.
Det räcker icke att behärska de vanligaste stilarterna inom dansen såsom slowfox, vals eller tango. Man må också kunna de mer ovanliga danserna såsom Charleston, Quickstep, eller Balboa. Även de vanligt förekommande folkdanserna bör man behärska såsom Schottis, Snoa, hambo, Polska, Polka och Mazurka. För man vet ju aldrig när man behöva dansa med allmogen.
En viktig sak att betänka när man skall bjuda upp en dam till dans, är hur man ber om dansen. Det går icke under några som helst omständigheter att bara fråga: ”Ska vi dansa?” Det är alldeles för simpelt och låter dessutom som om man egentligen inte visar damen något större intresse, utan bara är ute efter att få nöjesdansa.
En bra fras att inleda sin intention till dans är att använda sig av ett betydligt mer sofistikerat språk.
”Vill min unga dam följa med mig ut i den vilda dansens apokalyptiska värld”.
Eller min absoluta favorit, till vilket ingen dam än tackat nej till.
”Ser att ni min sköna stå sysslolös, låt mig bjuda er, att på dansgolvet gå lös, tills ni blir medvetslös”. Den är ofelbar som en dansinbjudan.
Sen är det också av yttersta vikt att föra sig som en gentleman på själva dansgolvet. Tänk på att inte föra ned eder högerhand mot de aktre regionerna på eder danspartner det första ni gör. Ni måste visa lite hyfs och fason mina herrar annars når ni icke några framgångar. Vänta åtminstone tills ni dansar den tredje eller fjärde dansen. Då för tidigt nedförande av högerhanden kan få till följd att hennes vänsterhand hittar er högra kind.
Efter avslutad dans är det likadant som vid dansens begynnelse att iaktta största artighet när man tackar för densamma. För det är då man kan sondera terrängen för att se om man kan nå framgångar inom andra områden. En bra fras att tacka för dansen är följande:
”Ber att få tacka, säg mig nu min vackra, vill ni med mig, i säng schackra”.
Men jag har som sig bör en ofelbar fras på efterspelet till dansen också.
”Tack du min sköna, du är som en tusensköna, ung och vacker som en skröna, vill du mig nu avköna”.
Nu återstår bara en liten men ack så viktig detalj i det här med att vinna en kvinnas hjärta.
Skorna! Att dansa i ett par skor som inte är fotriktiga kan i slutänden inte bara bli en pina utan också sluta i ren katastrof. En gentleman bör ha minst två slags dansskor att välja på. Vad viktigt att tänka på här är sulan, klacken och vikten. En sko med en för låg klackhöjd kan få till följd att ni efter en eldig Argentinsk tango kan känna er en smula låghalt. Emedan däremot en för hög klack kan få er att temporärt gå med en lätt krum rygg efter förrättat värv.
Vikten på skon är av största vikt, då vid för exempel en slowfox som dansas med långa glidande böljande steg vid bärandet av för lätta skor kan få er att glida ifrån er partner. Lätta skor bör användas vid danser i snabbt tempo där ni önskar att visa eder t rasande skickliga fotarbete. Och där går inte för tunga skor att ha. För ni vill väl inte se ut som dykare i blyskor.
Sulans beskaffenhet borgar för om ni blir kvar på dansgolvet eller inte. Bra grepp är alltså av vikt. Ett par för hala skor kan göra att ni oväntat avslutar dansen i orkesterdiket. Det vill då säga om det finns något orkesterdike på det etablissemang ni dansar på. Annars kan ni halka iväg var som helst. Bra fäste under sulorna är alltså därför bra att ha. Och skulle ni misslyckas med detta och enbart halka runt som Bambi på hal is är det nog dags att ni avslutar eder karriär inom området och går över till det ni verka behärska bättre. Isdans.
Hoppas nu mina herrar att dessa små råd och exempel inom den ädla konsten dans kan hjälpa eder att finna lyckan hos kvinnorna. Och att ni kommer att flyta fram i dansens extatiska rotationer likt Fred Astaire med en synnerligen underskön Ginger Rogers i er famn.
Egon Snusmumrik-Flädersnaps.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar