lördag 7 maj 2011

Strålande nyheter är alltid bra nyheter.

Mina damer och herrar! Jag måste stolt meddela att jag nedkommit med en avisa.

På senaste sockenstämman så föreslog jag, Egon Snusmumrik-Flädersnaps, att socknen var i stort behov av en avisa. Naturligtvis för att då rapportera och spegla de nyheter som här i Snusidal socken inträffar.

Och glädjande nog så biföll sockenstämman mitt förslag. Dock med det villkoret att tidningen måste vara helt politiskt och religiöst obunden. Vilket jag var tvungen att acceptera. Tyvärr. Personligen hade jag sett att tidningens inriktning hade varit mer välvilligt inställd till oss godsägare här i socknen. Det vill säga mig själv. Men tyvärr så saboterade min skata till hushållerska Rakel Karlsson det hela, då hon i sin egenskap av partiordförande hade rätt att medverka vid sockenstämman.

Hon har bildat ett nytt parti, den gamla kvinnan. HRP kallar hon partiet. ”Hushållerskornas revolutionära parti" . Vilket strunt! Tack vare att hon reserverade sig mot mitt förslag med motiveringen att någon avisa i socknen inte behövdes för det skvallrades ändå tillräckligt. Och att jag, Egon Snusmumrik-Flädersnaps i egenskap av huvudägare och sponsor för tidningen icke kunde anses tillräckligt politiskt oberoende så fick jag inte riktigt det som jag tänkt mig.

Nåväl jag får väl leva med detta. Jag lyckades dock få min gode vän Gustaf af Dilérius utsedd som chefredaktör för denna nya avisa. En mycket kompetent man för det arbetet.

Men det är så att jag bävar för en sak. Och det är när socknens kyrkoherde, Olaus Kristonibus-Petri kommer tillbaks från sin pilgrimsresa till Las Vegas. När han får höra att sockenstämman beslutat om en avisa som är religiöst obunden så lär nog den gode kyrkoherden slå huvudet i storklockan och säga ett par väl valda icke uttalbara fraser som lär få seraferna i taket på kyrkan att rodna och tappa alla sina sex vingar. Den gode kyrkoherden är nämligen mycket religiös. Och är också sockenstämmans ordinarie ordförande. Så ett sådant här beslut måste nog ses av den gode kyrkoherden som en judaskyss när han får höra talas om det hela. Nåväl jag får väl trösta den gode kyrkoherden med lite portvin när han återvänder från sin pilgrimsresa till Las Vegas. Det brukar lugna honom. Efter ett par flaskor.

Så nu mina damer och herrar är jag icke bara godsägare och Hertig av Bonvivant och Snusidal med omnejd utan också mediemogul.

Och vill ni läsa den nya avisan, som heter, ” Snusidal Socken Veckoblad, SSV”, så använd er bara av länken här upptill höger. Men ha nu i åtanke gott folk att avisan är tämligen nystartad, så vad som på fackspråk tydligen kallas layouten, inte riktigt har satt sig än.

Chefredaktör för avisan, Gustaf af Dilérius, meddelar också att han gärna söker annonsörer och frilansskribenter för att förgylla detta nystartade alster.
Så mina damer och herrar, alla nyheter är bra nyheter, även de som inte är bra, för de är ju ändå nyheter.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Numer också Mediemogul.

onsdag 4 maj 2011

Skall detta kallas schlager?

I dagens avisor kan man läsa att en ung man blev fånge i sin glasbur?

Det är tydligen så att den svensk som skall sjunga för Svearike i det här spektaklet till sångtävling som kallas Eurovision song contest har blivit inlåst i en glasbur.

Mig veterligen så inlåses möjligtvis enbart apor i en glasbur och icke annat, så att allmänheten kan studera hur djuret rör och uppför sig. Att nedlåta sig som människa till detta publika skådespel är ett lågvattenmärke för en svenska så kallad schlagerartist.

Det är ingen stil och klass över denna tävling längre. Det är uppenbarligen så att utseende och hur man vifta på de aktre regionerna premieras mer än själva sången och melodin.

Nej, helt klart var det bättre förr, när man kunde se vem som var kvinna och vem som var man, och melodierna var melodier och inget orytmiskt  okordinerat gummibolls hoppande av den sångare som framförde melodin. Till och med mina kalvar här på godset dansa omkring bättre än dessa upphaussade låtsasbroiler till artister. Alla har väl hört talas om äkta kalvdans.


Tacka vet jag på den tiden då de svenska schlagerstjärnorna visste hur man med stil elegans och sångskicklighet framförde sitt bidrag på den europeiska scenen. Det var på den tiden då skönsång och melodi uppskattades och hyllades. Icke som idag då schlagerfestivalen mer är att likna vid ett cirkusspektakel där damernas vågade urringning och herrarnas kroppsliga åmningar är det som ger poäng. Nu skall dock i sanningens namn mina damer och herrar sägas att jag icke personligen har något emot en dams vågade dekolletage. Bara så länge damen ifråga har något att frambringa i den vägen.


Tacka vet jag den stjärna på den svenska schlagerhimlen som är och förblir svensk schlagerdrottning nummer ett. Siw Malmkvist.

Se bara här på hennes eminenta sång och artistiska uppträdande i 1960 års schlagertävling i London under kapellmästare Thore Ehrlings ledning.



Det här mina damer och herrar är vad jag kallar schlagersång. Och någon sådan finnes icke kvar längre idag.

”Siwan Rules.”

Egon Snusmurik-Flädersnaps. Icke bara vivör och gourmet, utan även älskare utav riktig schalgermusik. (Sådan gjord före 1970 då vill säga.)

Jag har närt revolutionärer!

Nu haver min anställda personal, ja pigorna och drängjäklarna då, startat en veritabel revolution här på godset.

Det var det här 1 maj firandet som haver gått åt deras små hjärnor. I förrgår eftermiddags kom gårdsförman Axel Axelsson-Spak och sade att pigorna och drängarna lagt ned arbetet i protest mot att de icke fick dagen efter 1 maj ledigt också?

När jag frågade varför blev svaret att de inte ville arbeta för att de inte mådde bra. Vad nu tänkte jag, haver de åkt på ett virus eller en bacill? Nejdå, svarade gårdsförman Axel Axelsson-Spak, det är för att de är bakfulla hela bunten.

Bakfulla? Efter en söndag? Har de supit till på en söndag?

Gårdsförmannen förklarade att de i år bokstavligen firat 1 maj efter konstens alla regler, och på hemväg från 1 maj demonstrationen hade de tydligen gått om Adolf i Bryntegård och där köpt sig billig finkel. Adolf i Bryntegård är känt för sitt illegala hembrännande i socknarna häromkring. Har vid ett flertal tillfällen bett länsman Flödarsson att stoppa denna hantering. Men det lata kräket till länsman hävdar att detta ligger utanför hans jurisdiktion. Det enda lag bundna ord länsman Flödarsson kan och behärskar är just ordet jurisdiktion. Och det använder han i tid och otid. Sanningen är den att varför den ”gode” länsman icke vill göra något åt Adolf i Bryntegårds olagligheter, är att han alltid brukar komma därifrån synnerligen på örat. Det hörs när han varit där, för då han på sin velociped framvinglandes med blåljuset påslaget kommer längs vägen så tjuter han alltid som en siren och gapar högljutt däremellan; ”Wheeo, wheoo undan utryckning, wheeoo, wheoo undan utryckning!”

Förövrigt kan sägas att länsman Flödarssons blåljus består av en blå plasthink med hakrem.

Nåväl, åter till revolutionärerna på godset. Gårdsförman Axel Axelsson-Spak hävdar också att ladugårdsdrängen Måns vill byta fackförening från Lantarbetareförbundet till Transportarbetareförbundet. Bara för att han icke anser sig höra hemma i rätt förbund med tanke på att han emellanåt kör en skottkärra.

Vad är detta för nonsens? Inte fasen behöver man byta till Transportarbetareförbundet för att man två gånger om dagen kör kogödsel till dyngestan med en skottkärra.

Gårdsförmannen sade också att pigan Lisa och hennes pigkollegor ville ha löneökning för förhöjda levnadsomkostnader.

Vaddå för förhöjda levnadsomkostnader? Här ger man gårdsfolket fritt husrum och fri mat och så har de mage att begära löneökning!?

Enligt gårdsförmannen skulle de ökande levnadsomkostnaderna bestå i att sen jag anställde tre nya drängar så har kostnaderna för pigornas inköp av preventiva medel ökat dramatiskt.

Det vete skam om det inte hade blivit billagare att kastrera drängjävlarna så att man kvävt deras lustar i sin linda. De är ju här föra att arbeta! Icke för att förlusta sig på godsets kvinnfolk. Kan undra om jag inte nästa gång jag sätter ut en annons sökandes efter drängar borde göra tillägget; ”Enbart enucker.”

Nej dessa pigor och drängar som är avlönade av mig gör nu revolution mot mig? Är det så att jag närt en hydra på mitt gods? Det är dags att finna personen som ligger bakom dessa revolutionära handlingar.

Och jag blev icke förvånad när gårdsförman Axel Axelsson-Spak sade att Rakel Karlsson den senaste dagen varit en flitig gäst nere i pig- och drängstugorna.

Jaha, detta är tacken för att man låtit en klart överårig hushållerska gå kvar. Klart att det skall vara den skatan som har fallit tillbaks i revolutionära tendenser. Detta, mina damer och herrar kräver krafttag från mig såsom godsägare och tillika arbetsgivare för denna kvinna. För om det är något man bör stävja i sin linda så är det upproriska hushållerskor med revolutionära tendenser.

Därför ämnar jag att dra in hennes spritranson och beslagta alla hennes Harry Brandelius skivor i en månad. Det är så man handskas med revolutionärer mina damer och herrar.

       Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Revolutionärernas fiende  nummer ett!




tisdag 3 maj 2011

Det var då ett evigt ältande!

Icke utan att man undra om icke avisorna fått fnatt de senaste dagarna. Detta tjat om den här terroristen Usama bin Laden i vart eviga medieforum.

Karln är död! Punkt slut.

Här finnes essentiellare ting att disputera i dagens samhälle. Såsom det höga priset på konstgödsel, vilket slår hårt mot oss ekonomiskt ansträngda godsägare. Eller hur årets vinskörd kommer att te sig. För att icke tala om hur vi kan klämma ut så mycket EU-bidrag som möjligt för att hålla ett gods av min storlek på fötterna så att jag kan ha råd med mitt liv och leverne.

Kvinnor, champagne, rysk kaviar, äkta gåsleverpastej, lyx kryssningar, skräddarsydda kostymer, hotellrumsvistelse på lyxhotell, Gourmémiddagar och en skata till hushållerska som bara kräver mer och mer, det kostar kan jag lova.

Därför förstår jag icke avisornas ältande över en död man som dessutom tydligen redan är gravsatt till havs. Helt klart lider media av nyhetstorka. Skall bli synnerligen intressant att se hur länge de kommer att försöka surfa på denna bin Laden våg. Vilket i media nu når proportionerna av en Tsunamis omfattning.


Nej jag säger som den eminente konstnären och författaren Albert Engström; ”Kräftor Kräva Dessa Drycker!” Fast i min eminenta och stlifulla version blir det så här; ”Kvinnor Kräva Dessa Dubloner!”

Med andra ord, så  finnes det mer av intresse än en död terrorist.






Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Hertig över Bonvivant och Snusidal med omnejd.

Juholtska!? Är denne karl riktig?


Jo, den nye socialistledaren Juholt vill att vi skall lära oss tala Juholtska!?

Min bäste herr Juholt, vad är det för fel med svenskan som språk? Äro det inte tillräckligt med att vi har ett språk? Måste vi lära oss ett till? Och till vilken nytta? Har vi användning för Juholtska?

Nej naturligtvis icke! Vad herr Juholt försöker pracka på oss inte ont anade medborgare är en kurs, icke i Juholtska, men väl i ryska! För Socialistledare Juholt vill smygvägen få oss att tala detta vedervärdiga språk genom att så  skicka oss på utbildningsläger i den före detta socialistledaren Sahlins nya språkskola. (TTLA.) ”Tala tydligt och ljug aldrig.” Jo jo! Ska Juholtskan läras ut på stockholmsdialekt då?

Ja mycket nonsens haver man hört framföras men detta tar nog priset. Om det är något som det svenske kvinn, och manfolket borde lära sig så är det naturligtvis köksfranska. Det är ett betydligt mer sofistikerad tungomål att tala. Och dessutom har det en betydligt större effekt samhällsnyttigt.

Om alla istället lärde sig köksfranska så skulle detta generera mer arbete i jordbruks, och livsmedelssektorn. För köksfranskan stimulerar icke enbart de kulinariska smaklökarna utan ger även oss gastronomer chansen att kunna föra en vettig och förståelig konversation med pöbeln. Det vill säga flertalet av menigheten. Inför köksfranskan redan i den allmänna folkskolans första klass.

Någon ryska vill vi icke lära oss herr Juholt! Icke ens en sådan maskerad under det falska epitetet ”Juholtska.”

För jag tror icke herr Juholt först vill hamna i en ” pot-au-feu” för ett ”bain-marie” för att sedan bli en ”bien cuit canard” på ett ”broche” och bli någons ”petit déjeuner”. Herr Juholt är knappast någons ”amuse bouche”, och jag vill då sannerligen icke sticka min ”fourchette” i denna ”foie gras de canard”!

Nu må väl herr Juholt bli lite av en ”Choucroute” på mig, men sanna mina ord herr Juholt, även jag kan vara en tjurskallig ”chévre” en så här för mig en osedvanligt tidig dag.

Och nu mina damer och herrar över till en liten ” petit déjeuner ” lagad av min skata till hushållerska Rakel. Må kvinnan icke ha bränt mina ”croissanter” idag för då blir det löneavdrag.

Så glöm icke herr Juholt att någon ”Juholtska” vill vi icke höra eller se nedskrivet på ett endaste pappir. Icke ens i Aftonbladet.

Och för menigheten som icke förstå de köksfranska orden så rekommenderar jag denna sida vilket denna malja leder till: ”Köksfranska för dummies.”

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Talandes svenska och icke Juholtska. Så det så! 

måndag 2 maj 2011

Usama bin Laden död! Och sorkarna dito!

I dagens  elektroniska morgon avisor kan man läsa att denne terroristen Usama bin Laden har blivit dödad. Glädjande att höra på min ära. Äntligen har denne otrevlige man fått möta sin nemesis.

I en lyxvilla utanför Pakistans huvudstad Islamabad dödades denne man. Så upplyftande. Om man skall dö någonstans så är det just i omgivningen av lyx. Man skall dö omgiven av kvinnor, champagne och ryska kaviar, brukar min gode vän Bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest alltid säga. Och det har han ju absolut rätt i. Som man lever bör man också dö naturligtvis.

Nu kommer ju bin Laden inte att komma till himlen i första taget för att möta någon av de ca 72 jungfrur som där påstås finnas. Han får ta en kölapp, för förmodligen så stå där ett stort antal självmordsbombardeister i kö sen innan. Och innan de haver uträttat sitt ”ärende” så lär det nog ta ett antal hundra år innan denne bin Laden får tillträde till någon av dessa jungfrur. Och när det gått en så lång tid så undrar jag då icke om dessa jungfrur redan haver gått i pension. Och har man väntat så länge på att få tillträde till de jungfruerliga markerna för att sen upptäcka att etablissemanget stängt, ja det måste nog kännas som att dö en gång till.


 Apropå terrorister och annat löst folk så kan jag glädjande nog rapportera att min skata till hushållerska nu lyckats komma till bukt med sorkinvasionen vi här hade och som jag sen tidigare talte om i denna fabulösa blogg. Då under rubriken. ”Sorkfeber på ingång! Inte igen!" Så tji åt Louis G.W. Personne och hans machokollega Jean Julliou.

Hade man skickat ut min hushållerska Rakel Karlsson på jakt efter Usama bin Laden så hade den mannen varit infångad för länge sedan. Säga vad man vill om min hushållerska, men hon kan då sannerligen svinga en piassavakvast som om det vore en golfklubba. De små sorkarna flögo i luften som små golfbollar medans Rakel inför varje sving med sin kvast skrek ”Sork.” Då naturligtvis för att uppmärksamma omgivningen så att de icke fick en sork i huvudknoppen.

Usama bin Laden hädangången. Sorkarna kallblodigt avrättade av min hushållerska Rakel, ja vilken underbar morgon. Detta mina damer och herrar, tarvar att firas. Skall nog korka upp en flaska Gognac till frukost. En dyr sådan naturligtvis. Fattas bara annat.

Skål på eder medmänniskor!