God morgon mina damer och herrar. Vilken underbar dag.
Gårdagens excellenta och rojalistiskt upplyftande bröllop mellan Kate och William var en triumf för monarkin. Sällan haver så många människor kantat Londons gator för att fira detta århundradets bröllop, och sällan har väl så många ur menigheten suttit som klistrade framför televisionsapparaturen. Det mina damer och herrar bevisar enbart en sak! Monarkin är i allra högsta grad levande och vital. Republikanerna torde nu ha fått en rejäl knäpp på sina luktorgan. Och idag fyller hans majestät konungen 65 unga år. Ytterligare ett skäl till att fira och låta champagnen flöda. Leve Monarkin!
Och jag kan tala om att vi här på Snusidal gods amuserade oss långt in på småtimmarna. Champagnen flödade inledningsvis, och efter en gastronomisk fullträff från min inhyrde gode vän, köksmästaren vid det berömda brasseriet ”Les deux lapins nu”, i Paris, Jean Claude Estomac, så vidtog ett rent syndafall av andra ädlare drycker för att fira detta historiska bröllop.
Vi hade en synnerligen trevlig afton och roade oss med olika lekar såsom ryska posten och ett skepp kommer lastat.
Min gode vän Sten A Ockrelius, bankir vid Vulture and Leach Capital Invest tog naturligtvis täten i detta firande och klädde av sig naken och dansade fågeldansen i gårdsfontänen endast iförd sin stormhatt. Kan tala om att den gode bankiren vet hur man roar både sig själv och andra. Speciellt efter det att han åkt kana på trappräcket i stora entrén och hamnat i famnen på änkegrevinnan Eulalia von Snorrenbach som inte var sen att replikera med en väl avvägd högerkrok i fettvalkarna på den gode bankirens mage, vilket fick honom att jaga grevinnan till de övre regionerna på godset.
Har inte sett till de bägge sen dess. Förmodar att de fann varandra tillslut. Allt har ju ett lyckligt slut ibland ser det ut som.
Systrarna Charlotta o Karolina Spjutspetts, jag och den pensionerade överhov stallmästaren vid kungliga Belgiska hovet, René Étalon Huge, förnöjde oss med att spela ett par synnerligen upplyftande och avklädande parti klädpoker i det rosa gemaket. Ja det vill säga ända tills min skata till hushållerska Rakel Karlsson stormade in med ett plakat med texten, ” ”Ned med Monarkin!” Vi förpassade naturligtvis omedelbart Rakel till köksregionerna och gav henne en stor butelj Cognac så att hon skulle lugna ned sig. Det gick ju inte att ha en sådan revolutionär rännande runt och störa oss en sådan afton. Begriper mig inte på denna kvinna, i ena stunden är hon socialist, i nästa så frireligiös att självaste pastor Ekman bleknar vid en jämförelse, sedan en sådan republikan att enbart George W. Bush skulle uppskatta henne. Nåväl hon lugnade snart ned sig och somnade under matsalsbordet i stora matsalen ömt omfamnande sin butelj Cognac.
Naturligtvis återupptog jag och min gode vän överhov stallmästaren det synnerligen trevliga pokerspelandet med de två systrarna, där jag vid min gud svär att varken jag eller överhov stallmästaren fuskade med korten.
Övriga gäster roade sig också storligen, och det tycks som om min mycket gode vän den pensionerade Brigadier General vid Brittiska Coldstream Guards, Viscount of Daringshire, Charles Edvard Hornyhubby den III, under kvällen funnit sitt eget lilla sätt att roa sig på. Såg honom i morse endast i förd björnskinns mössa och värja i full förd med att genomföra en frontalattack mot de späda plantorna i min hushållerska Rakels grönsaksland under det att han vrålade regementets motto: ” Shamed be whoever thinks poorly of it! ”
Han må vara Brigadier General vid Coldstream Guards, men när Rakel finner ut vem det är som massakrerat hennes nyss uppkomna sparris, så lär den gode Viscounten få se upp. Rakel skall man inte reta upp. Trots sin ålder så är hon synnerligen god på att kunna använda golvmoppen som om den vore ett ninjasvärd.
Så ni ser mina damer och herrar, att alla mina gäster roade sig storligen som man sig bör en sådan dag och med den finess och elegans som man sig bör roa i våra högre stånds kretsar.
Dagen till ära lät jag ju också mitt tjänstefolk få roa sig då jag lät drängarna här på godset få fullständigt tillträde till pigstugans domäner. Även de lägre klasserna skall ju få chansen att fira århundradets bröllop ordentligt.
Nu är det dags att väcka Rakel så att jag och även mina gäster här på Snusidal gods kan få sig en frukost till livs. Bara hoppas att hon inte upptäcker att hennes grönsaksland ser ut som slagfältet vid Waterloo. För då får jag nog gömma den gode Viscounten Charles Edvard Hornyhubby den III på vinden.
Bäst också att se var den pensionerade före detta riksdagsmannen för Allmänna valmansförbundet, tog vägen. Sist jag såg honom igår kväll, eller om det var tidigt i morse, var kramandes min staty av Venus uti parken här på godset under det att han försäkrade statyn att han aldrig skulle vara otrogen något mer.
Nåväl mina damer och herrar, nu blir det naturligtvis champagnefrukost som sig bör, och låt oss hoppas att inte oset från brödrosten gör att vi blir tvungna att evakuera mitt hem som det tydligen blev fallet i statsministerns hem. För en statsminister som icke kan hantera en brödrost kan icke heller hantera politik.
God morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar