Juholt? En elefant i en glasbutik!

Efter nästan två dagars makalöst firande, först det magnifika bröllopet i Storbritannien, och sedan hans majestät konungens födelsedag, så börjar saker och ting här på Snusidal gods återgå i normala gängor. Och när jag nu sitter här på groggverandan med en synnerligen god cigarr och ett glas charmant single malt Whisky och ser ut över mina ägor så slog det mig plötsligt att i morgon har ju mitt tjänstefolk ledigt för att fira 1 maj.

Vilket påfund! Varför har icke vi hårt arbetande godsägare också en dag då vi kan ta ledigt för att gå ut på torg och gator för att propagera för vår sak? Jag bara undrar? Är icke vi värda det? Jo naturligtvis!

Min gode vän Greve Julius von Boot-Knekt säger att ger vi de där socialisterna lillfingret, så tar de snart hela vår lekamen, och gör oss till fågelskrämmor på första bästa betåker.

Naturligtvis har den gode Greven helt rätt i detta. Och det är glädjande att i dagens avisor läsa att den Juholt effekt som sades skulle komma i och med att socialisterna fick en ny överkucku, helt har stagnerat. Ja, den hade väl inte ens hunnit börjat för än den stagnerade. Om den nu börjat över huvud taget.

Tror att det hela är avhängigt på grund av en Dry Martini. En karl som inte vill ha en Dry Martini med Gin är ingen karl. Så det så!

Nåväl vi skall väl inte begära för mycket av den nye socialistledaren, han kanske lär sig att föra sig med tiden, och inte emot den.

Men det är inte utan oro man i avisorna kan läsa att denne herr Juholt vill satsa tiotals miljarder i ett reformpaket för välfärd och utbildning och på så vis vill han locka till sig medelklassen? Men har han helt glömt bort oss i överklassen då? Vi som med vårt kapital, hårt arbete, svett och tårar lagt grunden för den välfärd vi i överklassen har idag. Vad får vi ur detta reformpaket herr Juholt? Kan tala om att det icke är lätt att driva ett gods idag utan EU-bidrag och övrigt jordbruksbidrag.

Nej, jag befarar att herr Juholts utspel enbart är en utlagd åtel och icke annat. Enbart för att lura dit medelklassen. Och när de väl är där så slår fällan ihop likt en björnsax. Och därefter finnes det icke någon återvändo. Det är så socialisterna agerar. Först lurade de dit arbetarklassen, och nu försöka de med medelklassen. Men oss i överklassen skall de icke lyckas med. För vill de icke se en riktig revolution så lämna de oss ifred! Annars får herrar socialister se på annat. Vi kanske till och med går i strejk och vägrar att avlöna vårt tjänstefolk. Smaka på den herr Juholt! 

Man får väl säga vad man vill om de här miljöpartisterna, men att de vill behålla  det vad de kallar Rut-avdrag är bara av godo. Då kan jag ju behålla min skata till hushållerska Rakel. Varför inte kalla det Rakel-avdrag? Mer klang i det än Rut. Orakel-avdrag! He he...

Nåväl. Det skall bli synnerligen intressant att höra vad den nya socialistledaren har att säga imorgon på 1 maj. Naturligtvis hoppas jag att mannen nämner oss aristokrater i goda ordalag under sitt tal. Och lär sig blanda en Dry Martini. Med gin! Tror icke att herr Juholt vill bli kallad Martini Håkan för resten av sitt liv. Det räcker med en "Håkan" i baren! Därför borde herr Juholt också gå en kurs i drinkblandning hos ”Europeiska bartenderskolan.” Men det kanske vore som att skicka in en elefant i en glasbutik.

Nåväl, mina damer och herrar, jag tror jag tar mig en liten Whisky till innan läggdags. Och vad är det jag skådar? Nu har nog den  gode bankiren Sten A Ockrelius haft roligt igen. Jag ser att han i min flaggstång hissat upp änkegrevinnan Eulalia von Snorrenbach mamelucker. Ha ha, han vet då hur man roar sig den gode bankiren.

Skål undersåtar!

Tweet

Oh, What a party! One more time please!

God morgon mina damer och herrar. Vilken underbar dag.

Gårdagens excellenta och rojalistiskt upplyftande bröllop mellan Kate och William var en triumf för monarkin. Sällan haver så många människor kantat Londons gator för att fira detta århundradets bröllop, och sällan har väl så många ur menigheten suttit som klistrade framför televisionsapparaturen. Det mina damer och herrar bevisar enbart en sak! Monarkin är i allra högsta grad levande och vital. Republikanerna torde nu ha fått en rejäl knäpp på sina luktorgan. Och idag fyller hans majestät konungen 65 unga år. Ytterligare ett skäl till att fira och låta champagnen flöda. Leve Monarkin!

Och jag kan tala om att vi här på Snusidal gods amuserade oss långt in på småtimmarna. Champagnen flödade inledningsvis, och efter en gastronomisk fullträff från min inhyrde gode vän, köksmästaren vid det berömda brasseriet ”Les deux lapins nu”, i Paris, Jean Claude Estomac, så vidtog ett rent syndafall av andra ädlare drycker för att fira detta historiska bröllop.

Vi hade en synnerligen trevlig afton och roade oss med olika lekar såsom ryska posten och ett skepp kommer lastat.

Min gode vän Sten A Ockrelius, bankir vid Vulture and Leach Capital Invest tog naturligtvis täten i detta firande och klädde av sig naken och dansade fågeldansen i gårdsfontänen endast iförd sin stormhatt. Kan tala om att den gode bankiren vet hur man roar både sig själv och andra. Speciellt efter det att han åkt kana på trappräcket i stora entrén och hamnat i famnen på änkegrevinnan Eulalia von Snorrenbach som inte var sen att replikera med en väl avvägd högerkrok i fettvalkarna på den gode bankirens mage, vilket fick honom att jaga grevinnan till de övre regionerna på godset.

Har inte sett till de bägge sen dess. Förmodar att de fann varandra tillslut. Allt har ju ett lyckligt slut ibland ser det ut som.

Systrarna Charlotta o Karolina Spjutspetts, jag och den pensionerade överhov stallmästaren vid kungliga Belgiska hovet, René Étalon Huge, förnöjde oss med att spela ett par synnerligen upplyftande och avklädande parti klädpoker i det rosa gemaket. Ja det vill säga ända tills min skata till hushållerska Rakel Karlsson stormade in med ett plakat med texten, ” ”Ned med Monarkin!” Vi förpassade naturligtvis omedelbart Rakel till köksregionerna och gav henne en stor butelj Cognac så att hon skulle lugna ned sig. Det gick ju inte att ha en sådan revolutionär rännande runt och störa oss en sådan afton. Begriper mig inte på denna kvinna, i ena stunden är hon socialist, i nästa så frireligiös att självaste pastor Ekman bleknar vid en jämförelse, sedan en sådan republikan att enbart George W. Bush skulle uppskatta henne. Nåväl hon lugnade snart ned sig och somnade under matsalsbordet i stora matsalen ömt omfamnande sin butelj Cognac.

Naturligtvis återupptog jag och min gode vän överhov stallmästaren det synnerligen trevliga pokerspelandet med de två systrarna, där jag vid min gud svär att varken jag eller överhov stallmästaren fuskade med korten.

Övriga gäster roade sig också storligen, och det tycks som om min mycket gode vän den pensionerade Brigadier General vid Brittiska Coldstream Guards, Viscount of Daringshire, Charles Edvard Hornyhubby den III, under kvällen funnit sitt eget lilla sätt att roa sig på. Såg honom i morse endast i förd björnskinns mössa och värja i full förd med att genomföra en frontalattack mot de späda plantorna i min hushållerska Rakels grönsaksland under det att han vrålade regementets motto: ” Shamed be whoever thinks poorly of it! ”

Han må vara Brigadier General vid Coldstream Guards, men när Rakel finner ut vem det är som massakrerat hennes nyss uppkomna sparris, så lär den gode Viscounten få se upp. Rakel skall man inte reta upp. Trots sin ålder så är hon synnerligen god på att kunna använda golvmoppen som om den vore ett ninjasvärd.

Så ni ser mina damer och herrar, att alla mina gäster roade sig storligen som man sig bör en sådan dag och med den finess och elegans som man sig bör roa i våra högre stånds kretsar.

Dagen till ära lät jag ju också mitt tjänstefolk få roa sig då jag lät drängarna här på godset få fullständigt tillträde till pigstugans domäner. Även de lägre klasserna skall ju få chansen att fira århundradets bröllop ordentligt.

Nu är det dags att väcka Rakel så att jag och även mina gäster här på Snusidal gods kan få sig en frukost till livs. Bara hoppas att hon inte upptäcker att hennes grönsaksland ser ut som slagfältet vid Waterloo. För då får jag nog gömma den gode Viscounten Charles Edvard Hornyhubby den III på vinden.

Bäst också att se var den pensionerade före detta riksdagsmannen för Allmänna valmansförbundet, tog vägen. Sist jag såg honom igår kväll, eller om det var tidigt i morse, var kramandes min staty av Venus uti parken här på godset under det att han försäkrade statyn att han aldrig skulle vara otrogen något mer.

Nåväl mina damer och herrar, nu blir det naturligtvis champagnefrukost som sig bör, och låt oss hoppas att inte oset från brödrosten gör att vi blir tvungna att evakuera mitt hem som det tydligen blev fallet i statsministerns hem. För en statsminister som icke kan hantera en brödrost kan icke heller hantera politik.

God morgon!

Tweet

Äntligen händer det något!

Mina damer och herrar! I dag är det den stora dagen med D. Ett kungligt bröllop skall gå av stapeln mellan den fagra oskulden Kate Middleton och den lika vackra oskuld… nåja, Prinsen av Wales, William Arthur Philip Louis av huset Mountbatten-Windsor.

Flaggor kommer att viftas, folka kommer att hurra, gamla damer svimma av lycka, barn gråta för att de inte är långa nog att se något längs kortegevägen och skvallerpressen kommer att få en ”Field day.”

En ”Victory” för oss rojalister alltså.

Tyvärr så fick jag inte mottaga någon inbjudan till detta magnifika skådespel. Då förmodligen på grund av att mitt inbjudningskort kommit på avvägar. Synd och skam naturligtvis. Jag! Hertig af Bonvivant och Snusidal med omnejd, Egon Snusmumrik-Flädersnaps, missar alltså detta oöverträffliga bröllop.

Tror inte för en sekund att det är den där lilla malören som hände 1964, när jag var drottning Elisabeths gäst på Balmoral som ligger till grund för att jag inte har erhållit en inbjudan. Ingen stor sak egentligen, tog bara fel på sovrumsdörr mitt i natten. Märkte det först dagen efter när två stora säkerhetsvakter från MI5 kom och bryskt väckte mig ur en liten lur som jag hade i en hundsäng. Att det var drottningens sovgemak det märkte jag aldrig. Vilket påminner mig om att aldrig dricka ikapp med hertigen av Edinburgh någon mer gång. Och aldrig låta mig klias på magen i ett mörkt rum av en då okänd kvinna. Även om jag så här i efterhand tycker att det var tämligen angenämt. Hur många av det svenska manfolket kan skryta med att de blivit kliade på magen av en drottning? 

Nåväl mina damer och herrar, eftersom jag inte kan närvara vid denna gigantiska och storartade föreställning, så får väl jag på egen hand se till att anordna en tillställning där både god mat och dryck ingå.

Och vad vore en sådan tillställning utan gäster. Intet! Så jag beslöt mig för att bjuda in mina välrenommerade vänner för att på storbildskärm beskåda detta fantastiska evenemang. Jag har till och med låtit mitt tjänstefolk få deltaga i detta genom att jag låtit sätta upp ett TV apparatur i höladan för deras räkning. Ja även menigheten skall väl ha en chans att åskåda detta. Det är ju på så vis man håller dem glada så att de glömmer vardagens alla bekymmer.

Och dinén jag bjuder mina ärade gäster på är helt i klass med vad som kommer att undfägnas på det kungliga bröllopet. Vad sägs om det här mitt herrskap:

”Consommé Chesterfield med ostpastej
Sjötungsrullad med pilgrimsmussla, mangold, Champagnesås
Rådjurssadel Lucullus, fågelfärsbullar, Madeirasås, potatiskaka
Moccaglassparfait med Petits fours”

En kunglig måltid med andra ord. Och för att denna gång slippa stå vid grytorna och istället vara den perfekta värden som jag naturligtvis alltid är, så har jag tagit hit min gode vän och köksmästare Jean Claude Estomac från det berömda brasseriet ”Les deux lapins nu”, i Paris.

Så bönder, borgare, adel, och riksdagsmän, utom Ohly då möjligtvis, bänka er framför televisionsapparaturen och njut av detta magnifika och historiska bröllop. Ty i eftermiddag skall vi herrar vifta med Union Jack medans damerna fäller en tår, och champagnen skall flöda och skumma ned i våra strupar likt Victoria Fallen i Afrika. Tätt därefter kommer enbart de bästa franska vinerna att fylla på och konjaken och Whiskyn lägga sig som ett lindrande lock över allt.

Rule Britannia. Long live the Queen and Kate Middleton's lovely legs.

 "Rakel! Ta fram Champagnen, jag ser min gode vän Bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest komma i sin Mercedes. Rakel! Var håller du hus? Det är då själve skam, när tjänstefolket behövs så är de försvunna. Nå jag får väl hämta buteljen själv då. Bra Karl reder sig alltid själv,som min far sade när min mor blev för kärleksfull."

Tweet

Sorkfeber på ingång! Inte igen!

Man kan i dagens avisa av den eminenta dagstidningen Svenska Dagbladet finna att sorkfebern är på ingång?

” Sorkarna är många i år och Smittskyddsinstitutet varnar för en sorkfebersepidemi. Sjukdomen sprids via damm med avföring eller urin från sorkar och hittills har över hundra fall rapporterats. Var försiktig när du vårstädar sommarstugan i år”, uppmanar epidemiolog Marika Hjertqvist.

” Sorkfeber är en virussjukdom som kan smitta om man andas in damm med rester av avföring eller urin från sork. Sjukdomen kan ge hög feber och muskelvärk och det är också vanligt att drabbade får smärtor i magen och påverkan på njurarna.” (SvD)

Det var då sannerligen goda nyheter. Jag som ett tag trodde att det var mitt alkoholintag som var orsaken.

Nåväl hur det än är med den saken så har vi här på Snusidals ägor också problem med sorkar. Det kan ställa till problem för mina biffdjur, för att icke tala om mina arabiska fullblodshästar som kostat mig en förmögenhet. De där små illbattingarna haver ju en viss förmåga att underminera jordlagren så att kreatur och hästar riskerar att bryta sina lemmar.

Men mina kära vänner, det finnes botemedel mot de små sabotörerna.

Jakt är det enda rätta. Och här tarvas det naturligtvis expertkunskap av specialister på området. Därför har jag engagerat den världsberömde storviltsjägaren och machomannen Jean Oscaria Svirre Lucifer Henry Julliou och hans kollega Louis Gusten Willebrott Personne.

Denne man har absolut inget samband med artikeln.

Deras kännedom och vida klokhet när det kommer till denna form av storviltsjakt är odiskutabel. Och deras förfaringssätt att annalka problemet med de här små brottslingarna till sorkar är både en aning ortodoxt men samtidigt vidrigt effektivt.

Louis G.W. Personne förklarade för mig på sitt lite släpiga sätt som han talar, och förvånande nog på Stockholmsdialekt, hur man tar hand om problemet med de små jordeförbrytarna genom att ge mig denna lektion i hur sorkarna fungerar psykologiskt.

”Ja det här brottsliga klientelet får inte underskattas. De jobbar i regel ihop i grupp och planerar sina aktioner långt i förväg. Ledaren för de här jordeförbrytarna brukar vara en förhärdad typ som inte skyr några medel för att nå sitt mål. En kallblodig rackare utan något som helst samvete med andra ord. Och han har med all säkerhet ett långt register av liknande aktioner sen tidigare. Och han har förmodligen rekognoserat den tänkta brottsplatsen långt i förväg. Sen har han ju också ett klientel runt sig som är nästan lika förhärdade och hänsynslösa. Man måste vara mycket försiktig när man närmar sig dessa individer, för man vet ju inte hur de kommer att reagera i en trängd situation.

Sen är det ju också när det gäller den här typen av kriminella handlingar, så är det mycket svårt att finna den huvudskyldige, eftersom de är så lika varandra. Så en så kallad vittneskonfrontation är nästan meningslöst, då offren för dessa kriminella typer har svårt att peka ut den skyldige. Men ofta är det också så att huvudmannen brukar slippa undan, bara på grund av att någon av hans medbrottslingar tar på sig brottet istället. Och jag kan tala om att de här typerna inte är av den arten som brukar gola på varandra. De är som ett tätt slutet brödraskap som kan liknas vid ”Brödraskapet Wolfpack” Eller Original Gangsters, (OG). Ja de går i kriminella kretsar under namnet ”Sorkpack”. Vi inom vårt gebit brukar kalla dom för ”Sixpack” i stället, för att man blir så förbannat törstig av att sitta på pass och vänta på de små jävlarna.”

Ja det var ju en synnerligen intressant och professionell analys av Louis G.W. Personne om dessa storförbrytare. När jag talte med Jean Julliou om på vilket tillvägagångssätt man skulle ta hand om detta asociala klientel så hade han naturligtvis en lösning på detta problem. Och på sitt sedvanliga välartikulerade och något prostliknande sätt gav han mig den här briljanta redogörelsen hur en riktigt macho storviltsjägare agerar när ett av den svenska faunans ”Bigg Five”, Lämmel, Sork, Hasselmus, Mullvad och Husmus skall till att läggas ned.

”Man skulle kunna säga att jaga sork är det samma som att försöka fånga en svårfångad illusion. Ena stunden är den där, och i andra stunden inte. En effektiv metod vi hade var att skicka in en infiltratör, en hemlig agent alltså. Vår bäste man skickade vi in. Han gick under kodnamnet ”Coq Blank.” Ja det var en CIA dresserad nakenråtta, därav namnet. Men han visade sig inte hålla måttet då han alltid drog sig till vänster. Som den gamle Clarté anhängare han var. Nåja nu när vi är ute efter de här små rackarna så gäller det att vara effektiv. 

Denne man och lejon har heller inget samband med artikeln.

Därför har jag tagit med mig ett antal mycket effektiva vapen som skall lösa det här problemet en gång för alla. Det första är en Desert Eagle Mark XIX, kaliber 440 Cor-bon . Kan lova att lyckas jag träffa de små kräken så blir det inte mycket kvar. Det andra vapnet som jag tog med mig är definitivt min favorit. En automatkarbin av märket Kalashnikov. Kaliber 7,62. Verkningsfullt på upp till trehundra meter. Och jag tog dessutom med mig en granatkastare, en haubits, 100 meter Pentylstubin, och en slangbella gjord i äkta japansk körsbär.  

Vad säger Hertigen? Skall vi gå på jakt?”

Vid närmare eftertanke så tackade jag nej till dessa ”Macho” herrars erbjudande. De är ju "ondskan" själva personifierade.  För inte ville jag att mina ägor skulle se ut som om de varit inblandade i ett världskrig. Jag får väl göra som jag brukar när det är sork år.

Skicka ut min hushållerska Rakel med piassavakvasten. Hon behöver då sannerligen ingen träning hos CIA för att effektivt jaga de små kräken. Räcker att säga till henne att de grävt i hennes grönsaksland. Då blir det fart på den gamla skatan.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps, Hertig af Bonvivant och Snusidal med omnejd och alla dess innevånare. Även sorkarna.

Tweet

En ny tsar tar över!

Mycket märkliga turer har det varit runt SAAB automobil på den sista tiden. Men nu så verkar dock allt ha löst sig till det bästa. Även om det är en ryss som tar rodret.

Vladimir Antonov heter visst denne man. Vilket genast för tankarna till, Владимир Александрович / Влади́мирович, (Storfurste Vladimir Alexandrovitj av Ryssland.) Tredje sonen till tsar Alexander II.

En sak som storligen oroa mig är den här Antonovs avsikter, för med ett sådant förnamn så kan vad som helst tydligen hända. Vladimir, är ett slaviskt namn som består av två ord: vlad och mir. Vlad betyder härska, och Mir betyder värld. Världshärskare med andra ord mina damer och herrar.

Nåväl han har tur som inte har samma förnamn som min skata till hushållerska, Rakel. Vilket de facto kommer från hebreiskan och betyder fårtacka. Haha.., så roligt, det förklarar ju ett och annat.

Nåväl Tsar Putin var här och visade ”macho” fasoner och nu kommer det en till. Den nye tsaren. Mina kära medborgare i Svearike, nu stundar hårda tider, för lyckades inte ryssarna invadera oss på drygt 400 hundra år från det ”Stora Ryska kriget, 1554-1557, som avslutades med freden i Novgorod, tills det senaste invasionsförsöket, det Finska kriget, 1808-1809, som avslutades med fredsfördraget i Fredrikshamn, så har de nu ändrat strategi.

De tänker helt enkel köpa upp hela den svenska basindustrin istället och på så vis försöka skaffa sig total makt över hela östersjöregionen, vilket blir ett innanhav i det nya storryska imperiet. Vad kunna vi göra åt detta? Icke något. Min gode vän Bankiren vid Vulture and Leach Capital Invest, Sten A Ockrelius har redan förberett sig på en dylik situation och flyttar nu över allt sitt kapital till ett offshorekonto på Bahamas. Han säger att någon kommunistisk expropriation vill han inte vara med om. Sanningen och säga om den gode bankiren, är att han ända sen han läste Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyns, Gulag-Arkipelagen, så har han haft en stor rysskräck. Och det är inte utan att man får ha förståelse för den gode bankiren. För han hävdar att han icke vill sitta i läger och enbart få Borsjtj serverad i eviga dagar. Han säger att ryssarna icke har någon matkultur. Ja då förutom sin utsökta Beluga kaviar vill säga.

”De dricka enbart vodka i stora mängder samtidigt som de sörplar den där vedervärdiga rödbetssoppan”, säger han så fort ryssen kommer på tal. Vilket för mig direkt till vad jag egentligen skulle skriva om. Rysk matkultur. Jo trots bankirens klagan om att ryssen sakna matkultur så finnes där faktiskt en hel del gott att hämta i matväg i detta enorma land som Ryssland utgör.

Så kära läsare låt mig exkvivera och exponera mitt kunnande i den högre kulinariska gastronomins konster med att presentera en trerätters middag ur det mycket omfattande och stora ryska köket som skulle få vilken tsar som helst på knäna av hänförelse och tacksamhet.

Fortfarande "LÄS MER" knappen som gäller!

Tweet

Vad har mina pengar tagit vägen?

Sten A Ockrelius här! Bankir vid Vulture and Leach Capital Invest.

Det är då sannerligen på tiden att dessa partbidrag redovisas. År ut och år in har jag pumpat in enorma mängder kapital i det Moderata partiet. Men än har jag inte sett mycket till resultat. Jag vill ha lite valuta för mina pengar.

I min enfald trodde jag att jag som inflytelserik affärsman och bankir skulle få något igen genom att stödja detta parti. Men icke sa nicke. Inte ens ett litet avskaffande av vinst och omsättningsskatt blev det. Och nu måste jag till råga på allt flytta mina pengar från Liechtenstein för att skattemyndigheten är där och rotar också.

Började förstå att något var galet när de började kalla sig det ”NYA” arbetarpartiet. Det räcker väl för bövelen med ett arbetarparti. Fler behöver det då sannerligen inte bli. Socialister har vi fått nog av.

Så nu vill jag veta vart varenda krona av de 23 502 467 kronor och 32 örena som jag gött detta parti med har tagit vägen. För att inte nämna alla de gånger då de kommit springande och velat ha lite i förskott. Pengar som icke finns redovisade någonstans.

Borde redan första gången den där Anders Borg var här med sin hästsvans och sitt skeva leende förstått att han inte allt stod rätt till. Enbart kvinnor kan ju ha hästsvans. Ja förutom riktiga hästar då. Men inte åsnor.

Var har ni använt mina pengar till herr Borg?

Jag erhöll visserligen en halvårsrapport från Reinfeldt själv. Men där var enbart de så kallade hushållsuppgifterna redovisade.

Vem i helsefyr är det av er moderater som köpt fler kolorerade kuvert för närmare 180 000 kronor? Ett rykte sa mig att det var den där pudelkvinna som inhandlat de där kuverten. Vad ska hon med dem till? Skicka ansökningar till kennelklubben och begära avmaskning eller?

Och vem av herrar Moderater är det som beställt vin, sprit och öl till en fest i en etta med kokvrå i Nacka? 106 flaskor vitt, lika många röda dito. 25 buteljer Absolut citron. 12 helrör Cubansk rom. 17 pavor Grönstedts monopol konjak. 24 flarror Mac Scott och slutligen 2 stycken 33cl loka mineralvatten.

Vem är nykteristen av er? Han skulle jag gärna vilja tala med. Förmodligen den ende som mins något av den festen och kan förklara för mig vad i helsike de skulle med två dussin gummiband, en motorsåg, fem smörknivar, 4 diskokulor i rosa, ett dussin torkade äpplen, 11 stycken röda badbollar, 7 slagborrhammare, 5 stycken begagnade enhjulingar, 1 styck studsmatta och slutligen Karl Marx samlade verk inbundna i äkta läder.

Måste ha varit ett sjujäkla party. Varför var inte jag bjuden?

Jo en liten detalj också som jag upptäckte i den här vad jag nu mer förstår, ganska friserade rapport. Vem av er är det som använder olja? 4 stycken två hundralitersfat importerade från Sudan med leveransadress utrikesdepartementet. Knappast att bona golven med kan jag tänka.

Nej jag kräver en full och öppen redovisning av vad mina pengar har använts till herr statsminister. Annars skänker jag icke ett öre mer. Så länge ni inte redovisar detta så tänker inte jag Sten A Ockrelius, bankir vid Vulture and Leach Capital Invest låta er komma på min årliga midsommarfest som ni alltid gjort innan. Jag vill ha ränta på insatt kapital så att säga.

Om icke så kan herr Reinfeldt och Borg göra den där socialistbasen Juholt sällskap på en takterrass i Istanbul. Där kan ni arbetarpartikollegor dryfta framtiden över en Dyr Dry Martini utan Gin. Och kom inte och be mig om pengar för att betala den. Använd det lilla plastkortet i stället.

Högaktningsfullt Sten A Ockrelius, bankir vid Vulture and Leach Capital Invest.

Finansbolaget med mottot. ”Låna aldrig ut pengar till de som behöver, för du behöver dem bättre själv.”

Hmm… låter nästan som om det mottot blivit snott av Moderaterna.

Tweet

Leve Monarkin och allt som där hör till. Även kanapeér!

I dagens avisa, SvD, kan man läsa en synnerligen kritisk och rojalistfientlig artikel signerad en viss herr Lars Ryding.

Han påstår att hela det förestående bröllopet mellan Kate Middleton och prins William är ”bröllopscirkus i en snurrig värld.”

Herr Ryding säger vidare att monarkin är ett sagosystem och att stödet för monarkin är att i det närmast betrakta som religiöst. I sin vidare kritik riktar sig denne rojalist fientlige man mot den helt fantastiska filmen ”The king’s speech”, och har mage att säga att den är rena rama republikanska propagandan? Har han själv sett filmen månne? Tror icke det. Det har ju i och för sig icke jag heller. Men min Hushållerska Rakel Karlsson har sett den ett tjugotal gånger, och hon säger mellan gråt attackerna  att den är rent magnifik.

Herr Ryding påstår också med illa dold ironi i inledningen av sin artikel, att det bara är den hårdföra kärnan av kunglighetsdyrkare som inköpt sig små kanapéer som  kommer att sitta vid TV:n då bröllopet går av stapel och avnjuta dessa. Hånfullt säger samme man i slutet av sin artikel återigen negativa saker om kanapéer.

Min bäste herr Ryding det kan vara en sak att driva gäck med oss rojalister men att klanka ned på en kanapé, det är oförlåtligt.

En kanapé är de facto en av bas ingredienserna i ett hushåll av min dignitet. Vad vore en diné i mitt hushåll utan en aptitretare i form av en kanapé? Och vad vore en middag på tu man hand med en dam utan en inledning av väl kyld champagne och just några läckra kanapéer?

Nej just det. Inget! Det vore ingen lyckad tillställning om det inte serverades kanapéer till.

Och framför allt till ett kungabröllop skall det alltid serveras dessa små läckerbitar. Därför min bäste herr Ryding så ämnar jag nu presentera några väl utvalda recept på dessa små underbara tingestar. Vilket jag egentligen inte borde göra med tanke på herr Rydings avoga inställning till just kanapéer. Men det finns kanske andra där ute i världen som med glädje skulle uppskatta dessa gourmetriska triumfer som jag nu ska få be att framföra.

De följande recepten som jag nu ämnar visa menigheten är de facto ganska lätta att tillaga och ingredienserna är tämligen billiga. Och för att höja statusen på dessa recept och då jag icke vill avslöja mina egna fantastiska kulinariska kreationer på detta område, så kommer här sex stycken recept på kanapéer som serverades som förrätt till Nobel middagen 1947. Det vill säga de recept som min hushållerska Rakel så omtänksamt rivit ur veckotidningarna. Låt er väl smaka. Även ni herr Ryding.

”Ta en kanapé till, kära du!”

Om ni mina damer och herrar klickar lite varsamt på "LÄS MERA" Knappen härunder så kanske jag icke mer behöver förklara för menigheten att jag inte skriver halvfärdiga inlägg.

Tweet

Socialisterna saknar hyfs och fason!

I dagens upplaga av Aftonbladet kan man till sin förskräckelse läsa att en Socialdemokratisk toppolitiker klämde en kvinna på brösten under en dans?

Vad är detta för oborstade fasoner? Vett och etikett är inget dessa socialister någonsin begripa sig på. Först en socialistledare som inte vet hur en Dry Martini skall blandas? Sen ytterligare en socialist som inte vet hur man för sig på ett dansgolv?

Här tarvar en lektion i uppförande, vett och etikett, för dessa synnerligen oborstade och oskolade socialister. Att alla icke vet hur en riktig Dry Martini skall blandas, det kan jag ha en viss förståelse för när det kommer till folk inom de lägre klasserna. Men att icke kunna föra sig på dansgolvet som en gentleman, det mina damer och herrar är inget annat än ren skandal. Att föra sin dam genom dansens virvlar bör även en ur den vanliga arbetarklassen klara av.

Så för att illustrera i ord vad jag åsyftar så kommer jag här att här reproducera ett avsnitt ur min serie, ”Konsten att vinna en kvinnas hjärta, Del 3. Dansen.”

Så läs nu noga alla socialister! För här har ni något att lära tycks det som. 

Tryck bara på "Läs Mer" härunder.

Tweet

Detta hade icke hänt om inte…

I morgonens avisor kan man läsa att ett spelföretags konton blivit ”hackade?” 77 miljoner konton? Och att någon eller några individer kommit åt dessa användares namn adresser, födelsedata och inloggningsuppgifter.

Märkligt att det är så lätt för individer med obskyra och skumma avsikter att nyttja dessa moderniteter på detta vis. Detta hade icke hänt om de här datorerna icke hade uppfunnits.

Nej tacka vet jag traditionella spel såsom schack, shogi, Tic Tac Toe, Go, Dam eller Kalaha. Dessa spel kräver ett mått av intelligens. Icke som med dagens ”spel”, där allt bara går ut på att trycka på en massa knappar. Det kan vilken stupid människa som helst klara av.

Nej de klassiska brädspelen är de riktiga spelen. Ta för exempel schack som kräver ett strategiskt tänkande över ett flertal drag. Dessutom så kan schack mycket väl avnjutas tillsammans med en god cigarr, ”Habanos”, och ett glas whisky, ” Glendronach Virgin Oak Finish 14 Years.”

Det är så en gentleman utövar sitt spelande. Icke som dagens ungdom sittande och hysteriskt tryckande på en massa knappar i tron att de åstadkommit något. Det enda som händer dessa ungdomar är att de får röda ögon och spasmiska ryckningar i sina lemmar. Det händer aldrig när man spelar schack. På sin höjd kan ett ögonbryn höjas när man tänker över sitt nästa drag.

Försökte ett tag att inviga min hushållerska Rakel i schackspelets strategiska värld, men det visade sig snart tämligen meningslöst då den gamla skatan envisades med att aldrig göra ett bondeoffer för att nå en strategisk fördel. Hon hävdade att arbetarklassen icke skulle offras för att skydda en konung. Det var på den tiden hon var rödare än Mao själv. Nu har hon blivit nyreligiös och föraktar allt som har med spel och dobbleri att göra. När jag och min gode vän, bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest, efter en superb måltid lagad av mig själv naturligtvis, sätter oss ned för att spela ett parti schack så lämnar numer Rakel huvudbyggnaden och går ut i stallarna, då alltid med kommentaren att vi hänger oss åt djävulens påfund.

Nej jag hävdar bestämt att de ungdomar som nu fått sina spelkonton hackade har sig själva att skylla. Ungdomens degenererade livsföring borgar ju för detta. Att spela Playstation är därmed högst förkastligt och moralsikt oriktigt. Då med tanke på att de hederliga gamla PC-spelen är betydligt mer upplyftande.

Nej, dags att sluta skriva. Har en killstreak på gång i Call of Duty, Black Ops.

”Boom headshot, i can dance all day”

Tweet

Kungen är ju fortfarande ung.

Vid en intervju säger Hans Majestät Konungen att han icke tänker dra sig tillbaks och gå i pension nu när han fyller 65 år på lördag.

” Jag hade inte tänkt mata fåglarna än i alla fall”,  säger han i en exklusiv intervju med TT.

Helt riktig av Hans Majestät konungen att icke dra sig tillbaks. För hur amuserande är det att sitta och mata de små stackars fåglarna vid Stockholms ström?

Ingen som helst tvekan om att vår konung fortfarande har mycket att uträtta här i livet. Och om konungen ändå bestämde sig att taga sig sin rätt att gå i pension så vad skulle han då syssla med. Han haver ju ingen hobby vad jag vet. Ingen offentlig sådan i alla fall.

Men om nu hans majestät ändock ångrar sig och beslutar sig att njuta av ålderdomens sista andetag, så finnes där ju som tur, någon som kan ta över och styra monarkin vidare in i nästa millennium.

Ja nu var det ju inte kronprinsessan Victoria jag hade i åtanke. Även om successionsordningen säger så. För hur det nu än är så borde riket styras av en man, som genom sitt tadelfria leverne, goda renommé, gentlemannamässiga uppträdande, välartikulerade sätt, modemedvetna klädstil och handgjorda skor från Brittiska Tricker´s visat att han är värdig att ikläda sig kronan och hålla de övriga ”kronjuvelerna” i ett fast grepp.

Ni kära läsare undrar naturligtvis vem som skulle kunna axla det enorma ansvar och bära den gigantiska börda som det är att vara konung i konungariket Sverige.

Jo jag själv naturligtvis! Hertig af Bonvivant och Snusidal med omnejd, den evigt unge och synnerligen sympatiske och virile lebemannen Egon Snusmumrik-Flädersnaps, om jag nu blygsamt får säga så.

Något annat val finnes icke bland manfolket i Svearike. Sen får Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou säga vad han vill.

Och om jag nu finge chansen att bli statsöverhuvud i riket så skulle jag se till att för det första avskaffa riksdagen och återigen införa den absoluta kungamakten igen.

Otidsenligt lär väl vissa klientel på vänsterkanten säga, men icke så. En konung med självrespekt och framtidsvisioner behöver något som kan roa honom och samtidigt för en gång skull göra lite nytta när stunder av svårmod slår till. Jag tänker anställa 349 hovnarrar. Och ni förstår naturligtvis var jag hämtar dem ifrån.

Som den futuristiske, moderne och rättvise konung jag tänker vara, så bygger jag naturligtvis om riksdagshuset till ett lyxhotell med 5 stjärnig standard. Då får alla Stockholms hemlösa också någonstans att husera.

När jag ändå är i farten med att omdana Sverige så ämnar jag också omstrukturera hela Trafikverket och SJ, och se till att alla tåg går och kommer när de skall. Men andra ord så får Adelsohn tillbaks sitt arbete som styrelseordförande i det nya bolag som blir följden av sammanslagningen mellan Trafikverket och SJ.  Och han erhåller också en ny titel: ”Generalhovkonduktör av första graden."

Namnet på denna nya konstellation blir naturligtvis Konungliga svenska transportväsendet. Fattas bar annat. Det är ju min idé.

Som den store miljövän jag erkänt är, brukar vattna blommorna när min hushållerska Rakel är ledig, kommer jag naturligtvis utan omsvep att lägga ned kärnkraften i Sverige. För att kompensera för effektbortfallet så ämnar jag bygga ut de sista orörda älvarna och placera ut 6 321 vindkraftverk på godset Övre Torp i Hyltinge socken i Flens kommun i Sörmland. Där det finns gott om plats för expansion av fler vindkraftverk längre fram. Vad den nuvarande ägaren till godset säger om detta, bryr jag mig icke det minsta om. Jag exproprierar helt enkelt fastigheten. Jag är ju Kung.

 När det kommer till den fråga som ligger mig närmst om hjärtat, näst efter kvinnor, Spirituosa och mat, ”jordbruket”, så för att få fart på produktionen och få slut på allt tjafs om den svenske bondens vara eller icke, så ämnar jag tvångsrekrytera Stureplanscentern för att åter i myllan varda. En ansvarig för ett nyskapat jordbruksverk, som kommer att gå under namnet,  ”Kungliga jordemånsväsendet”,  kommer också att utses. Maud Olofsson kommer i fortsättningen att få kalla sig ”Generalhovgödseldirektör av sista graden.”

Och i min plikttrohet och hänförelse vad jag hittills åstadkommit, så kommer allmogen att slippa av sjukförsäkringseländet genom att jag avskaffar försäkringskassan. De arbetslöse, (arbetsskygga), kommer att få ett nytt ”steg” att ta. Steg 104 kallar vi det. Längre än så skall det inte vara till något av den nya Svenska arméns rekryteringskontor. Man och även kvinnfolk behöves i rikets tjänst mot de yttre fienderna. Afghanistan, Libyen ,Norge, Göran Skytte och Håkan Juholt.

Och såsom konung över Svearike faller det sig naturligt att också jag antar ett valspråk. De tidigare konungarnas valspråk är icke mycket att hänga på hatthylla.

Med folket för fosterlandet? Plikten framför allt? För Sverige i tiden?  Vad är det för trams?

Nej här behövs något mångt mycket mer klatschigt och modernt.

 ”In i dimman med Egon.” Kort koncist och rytmiskt, och det säger i all enkelhet vad jag vill med Svearike.

Vän av ordningen tänker naturligtvis hur jag ämnar finansiera alla dessa enormt reformerande omdaningar av det svenska riket.  Genom skattemedel naturligtvis! Det är ju regering och riksdag som kommer att tillhanda hålla de medel som behö…??

Ja just så var det, jag hade ju avskaffat riksdagen. Jag får väl äska anslag ur min egen börs då. Men det vill jag ju egentligen inte göra. Mina hårt förvärvade penningar utslängda på allmogen och kreti och pleti!?

Du Tjabo! Vad du än gör, så gå inte i pension. Jag är icke helt redo än att ta över kungakronan. Jag vill inte se dig sitta nere vid Stockholms ström och mata några snatteränder.  

Gör det de du kan bäst, så skall jag fortsätta göra det jag kan bäst. Kvinnor, spirituosa, och gourmetmat lagad av Leif Mannerström.

Egon Snusmurik-Flädersnaps.  Före detta tronpretendenten utan avsikt.

Tweet