söndag 8 augusti 2010

Tvi vale för dessa politiker!

Fy bövelen för politiker. Tala kan de så att icke någon begripa något. Min gode vän Bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest brukar säga att de enda ord han förstå sig på är kapitalmarknad och skattesänkning. Så rätt så.

Finnes det några riktiga politiker idag? Går ju ej ens att minnas namnen på de som i dag existera. Tacka vet jag solida och trygga namn såsom Jarl Jalmarsson, Per Albin Hansson, Gunnar Hedlund, Hilding Hagberg och Bertil Ohlin. Det var män som visste vad de ville och kunde föra sin talan. Välutbildade och belevade vore de också. Det var politiker med stil och klass oavsett klasstillhörighet.

Dagens så kallade politiker äro nog mest att likna vid ett sammelsurium av kvinnor och män som enbart vilja träta om trivialiteter såsom om jag skall få behålla min skattesubventionerade hushållerska Rakel eller inte. Tvi vale vilket fjanteri.

Och apropå fjanteri så talas det om valfläsk, och att det brinner i samma fläsk. Kan tala om för mina damer och herrar att fläsk enbart skall användas till bruna bönor och inget annat.

Dagens avisor är inte fyllt med annat än den ena politikern efter den andra som skall försöka överträffa varandra i någonting som kan liknas vid en bondauktion, där de mest låter som en auktionsförrättare vars tunga fastnat i gylfen.

Och vad är det för politiska partier vi hava idag? Varför dög det icke att behålla de gamla namnen såsom Allmänna valmansförbundet, Frisinnade Landsföreningen, och Bondeförbundet? De enda som går att lita på i namnfrågan äro socialisterna Socialdemokraterna som icke behövt byta namn. Vad gäller Kommunisterna så behöva de icke byta namn ty man vet ju vilka de är ändå, vare sig de kallar sig Kommunister eller Vänsterparti. De äro ju ändå illröda.

Sen har det tillkommit massa nya partier. Varför begripa jag icke? Miljöpartiet, Piratpartiet, Kristdemokraterna, och Sverigedemokraterna äro några av dessa politiska sammanslutningar vars syfte man kan undra över.

Vad är Miljöpartiets syfte? Ja förutom då att de har en synnerligen attraktiv partiordförande, vilken gärna kunde komma till mitt enkla hem, Snusidal, för att ge mig en lektion i miljölära. Kan behövas nu när min hushållerska Rakel insisterar på att buteljer i vitt glas skall slängas i en vit tunna och grönt glas skall slängas i en grön tunna. Varför begripa jag icke, glas är väl glas oavsett färg?

Hade för mig att piratdåd äro förbjudna enligt lag. Vad ha vi då för nytta av ett piratparti? Vill man återuppväcka Lars Gathenhielm? Lite sent för det, karln har ju varit död i nästan 300 år.

Och varför ha ett parti vars namn är Kristdemokraterna? Har väll aldrig funnits några demokrater bland de kristna. Min far August Teofil Flädersnaps sade alltid att religion och politik icke någonsin borde förenas, ty det bli bara hycklande på hög nivå då. Och han har ju rätt. Hur kan man samtidigt vara kristen och politiker? En kristen får ju icke ljuga. Vilket han Hägglunden konstant tycks göra.

Det sägs mig att Sverigedemokraterna icke är några demokrater utan nationalsocialister. Tog inte de allierade död på dem under andra världskriget. De måste ha missat några. Fy tusan för nazister, vilket vedervärdigt pack. De förstörde en alldeles utmärkt supé som jag hade med en ung dam på det anrika hotell Ritz i London år 1940. Nazisterna fick för sig att bomba mitt under supén, vilket fick till följd att jag och den unga damen fick avbryta vår supé och skynda till närmaste tunnelbana för att där söka skydd. Vilket vedervärdigt tilltag av dessa hunner.

Det sägs också att de nya nazisterna här i Sverige icke vilja att utlänningar skall få stanna. Vad är det för ett dumt tilltag. Skall tala om att här på Snusidal hava jag behov av duktig arbetskraft från utlandet. Bättre och duktigare folk som förstår sig på det här med jordbrukets ädla konst får man leta efter.

Sen såg jag också en bild på nazisternas parti ledare i avisan. Jimmy Åkesson ska han visst heta. Han påminner mycket om en ung Herman Göring. Liten, smilaktig, och med en begynnande lönnfetma i antågande. Usch vilken vedervärdig karl. Bara namnet är vedervärdigt. Vi hade här på Snusidal gods en gång en synnerligen opålitlig åsna som gick under just namnet Jimmy. När man vände ryggen till så sparkade kräket bakut för att skada en. Han vågade dock aldrig göra det när man tittade på honom. Synnerligen opålitligt och fegt djur.

Nu kanske vän av ordningen undra vad för parti en gentleman som jag rösta på. Jag kan tala om vilka jag inte tänker rösta på i alla fall. Absolut icke Nazisterna, för deras partiledare påminna mest om en åsna och verkar också bete sig som en sådan. Icke heller kommer jag att ge Bondeförbundet min röst då de deras dam till partiledare inte håller sina löften om kraftförsörjningen.

De här hycklande Kristdemokraterna utesluter jag per automatik då jag är ateist. Folkpartisterna likställer jag med Nazisterna då de icke vill låta kvinnor hava vilka klädesplagg som helst.

Socialdemokraterna och Kommunisterna vill jag ej heller gynna. Då av politisk övertygelse att inte rösta på samma parti två gånger.

Piratpartiet behöver heller icke göra sig besvär att få min röst då de enbart vill gynna illegal piratverksamhet. Ger mig den på att de är de som ligger bakom kapningarna av fartyg i Adenviken utanför Somalia.

Allmänna valmanskåren, som av någon outgrundlig anledning numer kalla sig det Nya Arbetarpartiet, är helt uteslutna då de ljuger när de kalla sig arbetare. Har väl aldrig sett någon ur detta parti med skit under naglarna. Möjligtvis att de dölja sin skit under någon sten i ett avlägset afrikanskt oljeproducerande land. Vad vet jag.

Vad återstår då att rösta på? Miljöpartiet naturligtvis! Då inte utav politisk övertygelse, utan för att de ha en så synnerligen charmant och vacker partiledare. Det sägs att hon kallas språkrör. Jag skulle snarare drista mig till att säga helrör. Då hon i formerna likna en väl gjord whiskybutelj med obruten kork och ett innehåll som verkar smaka nektar. Har alltid haft en viss fallenhet för unga vackra och intelligenta damer.

Och om nu någon ur de andra partierna få för sig att komma och knacka dörr här på Snusidal gods kan jag enbart tala om att då skickar jag Rakel min hushållerska på er. Bäst att ni se upp, hon är synnerligen träffsäker med brödkavlen. Det sa åtminstone hennes nu mer avlidne make när han kom hem sent efter en kväll på krogen.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Politisk ovilde.

lördag 7 augusti 2010

Nu ser jag rött!

Vilket fullständigt nonsens! Att färgen röd skulle attrahera kvinnor kan icke stämma. Alla ä ju medvetna om att rött enbart locka en tjur att springa benen av sig.

Skulle aldrig kunna tänka mig att klä mig i rött. Vem vill se ut som en kommunist. Aldrig att jag i min tankevärd skulle jag få för mig att för exempel ta på mig en röd kostym. Genom att ta på sig en röd dito likna man mest en socialistisk hallick.

Nej en riktig gentleman, han ta på sig ett klädesplagg i annan färg som visa på modemedvetenhet, status, och klasstillhörighet. Personligen föredraga jag när det komma till kostymval en mörkblå dito med matchande vit skjorta och en randig slips i färgerna ljusblått och mörkblått.

Den här psykologtoken som i Aftonbladets eminenta Wendela sida påstå att rött skulle vara en sexig färg måste utan tvekan vara en man med klara narcissistiska problem som han toppar av med en släng av fetischism för den röda socialistfärgen.

Det påstå också i en rad undersökningar att kvinnor tycker att män klädda i rött skulle vara snyggare, åtråvärdare, ha högre status och ha mer makt.

Man kan då fråga sig i vilken samhällsklass dessa utfrågade kvinnor tillhöra. Förmodligen i underklassen då dessa sakna all smak och insikt i hur en riktig man skall vara klädd. Bara att beklaga att dess stackars socialist indoktrinerade rödstrumpskvinnor blevo tillfrågade i en sådan undersökning.

Hade däremot undersökningen skett i de högre samhällsklasserna torde svaret icke ha blivit att rött är en attraktiv färg. Dessa välutbildade damer skulle naturligtvis ha svarat att färgen de föredraga är den ädla adligt blå färgen. Så de så!

Rött är icke sexigt kan jag av egen erfarenhet tala om. Vad som äro sexigt i kvinnliga ögon är gentlemannaskapet och konsten att uppvisa detta genom att klä sig med stil och elegans. Ty det är det enda som hetsa upp kvinnorna.

Kan tala om att den enda som bär rött i det här hushållet är min hushållerska Rakel, som envist insisterar på att bära en sliten röd jumper som för länge sedan sett sina bästa dagar. Nåväl, allmogen hava icke bättre vett att klä sig på antar jag. Kan tala om att inte ens en färgblind skulle bli sexuellt upphetsad att se Rakel i rött.

Fram för ett mode utan röda socialist inslag som får kvinnor att falla likt furor i min blåa famn.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Den blå vivörens gigant!