Femme fatale

 ASPASIA

Femme fatales drottningmoder och arketypen för hur en kvinna skall vara, måste utan tveka vara den bildstods sköna Aspasia. Född ca 469 f.kr. i Miletus (dagens Turkiet), död ca 404 f.kr. Hon gifte sig med den atenske statsmannen Perikles ca 445 f.kr. Hon hade dess för innan varit hans älskarinna. Aspasia sades ha varit mycket skön, intelligent och bildad. Och i hennes hem möttes dåtidens kända skalder och konstnärer. Men hon sades också vara mycket hatad eftersom hon utövade stort politiskt inflytande på Perikles. Hon satiriserades kraftigt av bland annat poeten och humoristen Hermippus, som anklagade henne för gudlöshet. (Prostitution).  

Hur det var med den saken får vi väll aldrig reda på. Men det låter som en redig kvinna i min smak.

                                    KLEOPATRA VII af EGYPTEN

I min lilla serie av underbara Femme fatale, har jag nu kommit det den mest sägenomspunne av dem alle. Kleopatra VII af Egypten. Hon föddes 69 f.kr. Död 30 f.kr. Genom självmord. Kleopatras skönhet var omvittnad. Hon fick män som de mäktiga Romerska kejsarna som Julius Caesar och Marcus Antonius att falla likt klubbade oxar i hennes barm. Kleopatras omvittnade levnadssätt har blivit både teater och filmer. William Shakespeare skrev pjäsen ”Antonius och Kleopatra”. En annan som gestaltad Kleopatra är den undersköna skådespelerskan Elizabeth Taylor i filmen med samma namn från 1963. En annan som gjort Kleopatra på film varden underbart vackra stumfilmsskådespelerskan Theda Bara. Dåtidens film vamp. Som även gjorde en roll som den undersköna Salome.

De lärde Egyptologerna tvista fortfarande om Kleopatras var av svart afrikanskt ursprung, även om bevisen på detta inte i dagsläget är så stora.
Men det har ej någon betydelse enligt mig. Hon var ändå en utmärkt Femme fatale. En kvinna som förtjäna all uppskattning.

                                                          SALOME

Denna mytomspunna kvinna som genom att utföra ”de sju slöjornas dans” var föregångare till dagens strippteasedansöser.

Salome var styvdotter till Herodes Antipas, och det var vid hans födelsedag som hon dansade de sju slöjornas dans. Som belöning för denna, förmodligen magnifika uppvisning, fick hon önska sig vad hon ville. Och kan ni gissa vad hon bad om? Ett manshuvud på ett fat. Och inte vilket som helst. Självaste Johannes döparens huvud efterfrågade hon. Man kan då sannerligen säga att Salome inte dansade efter någons pipa här inte. Snarare huvud. Vilken kvinna!

Till och med självaste Oscar Wilde skrev ett drama om henne. Och Richard Strauss skrev en opera. Den rysk-amerikanska skådespelerskan Alla Nazimova gjorde henne på film1923.

I sanningen en kvinna som kan anses som en riktig femme fatale.


                                                     MATA HARI 

Av alla de Femme Fatale som finns så är det väl ingen som är mer inskriven i historien som just Mata Hari. En underbart bedårande lite juvel sprungen från Holland som genom sin extatiska dans kunde få manfolket att svimma. 

Egentligen så hette hon Margaretha Geertruida Zelle och hon föddes 1876 i Leeuwarden, Holland.

 Margaretha Geertruida Zelle  påstod sig ha asiatiska rötter, men i själva verket var hon nederländska, dotter till hattmakaren Adam Zelle och hans fru Antje. Margaretha gifte sig 1895 med kapten Campbell MacLeod (holländare med skotska anor) som hon fick två barn med. De flyttade 1897 till Java, där hon stannade till 1902. Under vistelsen där dog hennes pojke, eventuellt efter att ha blivit förgiftad av en av deras tjänare. Så småningom skilde sig Margaretha och flyttade tillbaka till Europa, och Paris.

Där tog hon artistnamnet Mata Hari ("sol" på indonesiska, ordagrant "dagens öga") och började 1905 att uppträda med exotisk dans och posera mer eller mindre naken på utmanande kort. Hennes danskarriär varade några år, sedan försökte hon leva på mer eller mindre tillfälliga älskare.

Hon är avgjort mest känd på grund av sitt påstådda spioneri för Tyskland. Detta skulle ha inletts i maj år 1916, då hon kontaktades av tyskarna. I augusti 1916 kontaktades hon av det franska kontraspionaget, och övertalades att arbeta åt Frankrike. Sanningen om hennes faktiska aktiviteter är dunkel, men enligt de mest insatta källorna är spioneriet mestadels missförstånd och överdrifter; hon gick med på att bli tysk agent mot förskottsbetalning, men utförde aldrig något faktiskt arbete för dem. Inte heller för Frankrikes del lyckades hon få fram något annat än värdelösa uppgifter. Mata Hari ställdes i varje fall inför rätta i Frankrike under första världskriget, dömdes till döden och arkebuserades den 15 oktober 1917.

Enligt en berättelse kastade hon en slängkyss åt soldaterna som skulle skjuta henne, men om hon gjorde det var den snarare riktad åt hennes försvarsadvokat Clunet. Enligt en annan berättelse var hon såpass tapper i dödsögonblicket (hon undanbad sig ögonbindel) att man skulle ha försökt att byta ut patronerna mot lösa skott, men misslyckats – emellertid är detta en del av intrigen i operan Tosca.

Mata Haris fascinerande liv har filmatiserats flera gånger, bland annat år 1931 med Greta Garbo och år 1985 med Sylvia Kristel. Källa: Wikipedia.

Min far Hertigen av Bonvivant och Snusidal med omnejd, August Teofil Flädersnaps, salig vare hans minne, talte en gång om för mig att han träffat på denna underbara kvinna på Hotel Ritz vid ett besök i Paris. Enligt min far så var hon en av de mest ljuvliga varelser han någonsin stött på. Han påpekade också att jag icke under några som helst omständigheter skulle nämna för min mor att han träffat denna kvinna. Och som den gentleman som jag alltid varit ända sedan jag var tämligen ung så sade jag icke heller något till min mor. Ett så kallat gentlemen's agreement med andra ord.

Tweet