Man kan icke annat än förundras över dessa amerikanares
panikartade inställning till moder naturs krafter. Här beslutar New Yorks
eminente borgmästare den ärevördige herr Michael Rupert Bloomberg om att staden
skall evakueras. Och det enbart för att en lien kuling vid namn Sandy tycks
närma sig. Patetiskt att tvinga folk och fä från sina hem bara för att ett
antal amerikanska marijuana påverkade meteorologer på sin väderradar sett ett
litet moln närma sig kusten.
Nej annat var det när jag år 1951 i den mycket vackra Schweiziska
bergsbyn Zermatt blev överraskad av en rejäl vinterorkan vid namn mega Helga och
en synnerligen charmant och kokett liten ungmö vid namn Gisela von
Knödeleinbein.
![]() |
Monte Rosa |
Såsom den starke, atletiske och synnerligen idrottsliga man
jag är så hade jag beslutat mig för att bestiga bergstoppen Monte Rosa som
ligger cirka 10 kilometer sydost om Zermatt.
Bergstoppen ligger bara lite drygt 4600 meter över havsnivå så jag såg
det naturligtvis som en enkel liten dagsutflykt.
Uppstigningen till bergstoppen gick alldeles utomordentligt
bra, som alla mina uppstigningar brukar göra. Även de om morgonen. Utsikten var
naturligtvis magnifik, som det alltid är från alpvärldens toppar. Problemen
började dock så snart jag påbörjat själva nedstigningen. En allt mer
tilltagande vind följd av svarta snöfyllda moln drog in från sydost. Så högt
upp på berget funnes det icke någonstans att ta skydd, så nu vore då goda råd
dyra om min fagra lekamen skulle överleva. Som alltid äro dock en man av min
kaliber väl förberedd för oväntade och ovälkomna händelser.
Hängandes i en arm i klätterlinan utan att på annat sätt
vara säkrad lyckades jag få på mig mina skidor i äkta Hickory som jag inhandlat
år 1934 i Aspen, Colorado. Märk väl att mina skidor vore inhandlade i Aspen innan
det bleve en populär skidort borta i Nordamerika. Vid test av skidorna over
there, så uppmärksammades min fantastiska skidåkningsskicklighet av den mycket
kände industrimagnaten och filantropen, Walter Paepcke, som på stående fot, på
en skida, beslöt sig för att göra Aspen till en skidmetropol som skulle slå
alla med häpnad. Man kan med andra ord säga att jag, den ödmjuke och
karismatiske Egon Snusmumrik-Flädersnaps är upphovet till denna skidmetropol
tack vare min mycket omvittnade skicklighet på skidor.
Det var nu denna skicklighet skulle sättas på sitt allra
yppersta prov. Hängandes cirka 142,51 meter över marken vore jag nu tvungen att
fatta ett avgörande beslut då vinden rappt ökade i kraft och de första
snöflingorna yrde runt mitt huvud. Jag
drog min mörkblå kashmir halsduk, inköpt hos Gieves & Hawks i London,
tätare runt halsen och insåg att endast ett alternativ vore möjligt.
Att släppa greppet om linan och hoppas på att ödet skulle
föra ned mig till säker mark. Och ödet vore som vanligt för min del på den goda
sidan. Så snart jag släppt greppet från linan intog jag med hela min lekamen en
hopkurad ställning och inväntade själva nedslaget. Dock så hade vinden nu nått
orkan styrka och jag märkte att jag likt en välvuxen kungsörn kunde använda de
starka vindarna till min fördel. Nackdelen vore dock att jag på grund av all
snö som yrde icke kunde se mer en maximalt tvenne meter framför mig. Jag vore nu helt och hållet desorienterad så
jag vore högst osäker på var jag skulle landa. Kunde ju lika gärna blåsa in
över Italien.
Helt utan förvarning dök en enorm gran upp framför mig, men
med en gnutta tur och makalös skicklighet från min sida så lyckades jag missa
denna gran och gjorde en perfekt landning likt ett backhopparproffs mellan
tvenne andra gigantiska granar. Dock så
hade jag nu landad i en enorm brant och likt en världsmästare i störtlopp så
for jag nu ned i en hissnande hastighet. Då jag på mina hickoryskidor använde
så kallad telemark bindning lyckades jag med vida svängar bromsa ned
hastigheten till enbart cirka 140,26 kilometer i timmen och det enbart med
mycket begränsad sikt. Likt ett slagskepp så lyckades jag parera de fåtal
granar som orkanen icke lyckats nedbringa. Dock så fick jag likt en modern
puckelpist åkare göra enorma hopp över de granar som nu låg nedblåsta framför
mig. Men nu så ökade lutningen så pass att jag vore mycket nära att för första
gången missta kontrollen, men som genom ödets nyck eller mest troligt Amors nyck
så brakade jag rakt igenom dörren till en liten alpstuga och hamnade bokstavligen
i famnen på en underskön lite Schweiziska som sökt skydd från orkanen.
-Mon Dieu!? Var hennes första kommentar då vi av bara farten
stod där och omfamnade varandra. Visserligen vet jag att jag äro en synnerligen
reslig och till utseendet remarkabelt vacker man, men att bli kallad min gud
vid första kontakten med det motsatta könet har aldrig hänt mig innan. Dock så
tog hon mig snabbt ur denna villfarelse då hon i ett skarpare tonläge använde
sig av samma fras med tillägget, ni kunde åtminstone stänga dörren efter er när
ni kommer in så här oannonserat!
Som den erbarmerligt notoriske gentlemannen och vivör av
guds nåde jag är så bad jag naturligtvis om ursäkt för mitt hastiga inträde i
alpstugan och förklarade att jag bokstavligen blåst ned från drygt 4400 meters
höjd, och helt utan egen skuld hamnat i famnen på henne. Detta tycktes hon
förstå och med min erfarenhet av kvinnor så kunde jag detektera att hon visade
ett visst intresse för min eskapad.
Nu gällde naturligtvis att spinna vidare på detta från hennes
sida visade intresse. Så medans jag med ena handen tog av mig skidorna
samtidigt som jag med andra handen stängde dörren frågade jag den unga damen om
jag icke fick bjuda henne på en liten trerätters middag så här i den hastigt
uppkomna isolationen i alpstugan.
Hon tittade förvånat på mig med sina underbart djupblå ögon
och undrade hur detta skulle vara möjligt när vi satt isolerade i en alpstuga
med en orkan rasandes utanför dörren.
Med den enorma erfarenhet jag har, så är jag naturligtvis
förberedd för de mest oväntade eventen som kan uppkomma. För i min ryggsäck så
medför jag alltid en riklig packning av diverse nödvändiga tingestar. Men
framför allt är det mat av riktigt god kvallitet jag medbringar. Så när jag ur
min ryggsäck tog fram en stekpanna och en gryta gjorde hon stora ögon. Än mer
stora ögon gjorde hon då jag tog upp en butelj Jägermeister medans jag citerade
en dikt av Otto von Riesenthal:
Das ist des Jägers Ehrenschild,
Daß er beschützt und hegt sein Wild,
Weidmännisch jagt, wie sich’s gehört,
Den Schöpfer
im Geschöpfe ehrt.
(Det är jägarens adelsmärke, Att han
skyddar och vårdar sitt vilt, Jagar som det anstår en jägare, Som
ärar Skaparens varelser.)
-Oh! Ni är en riktig diktare min bäste herre.
Äro det mig ni anser vara ett vilt, sade hon med ett leende som kunnat klyva en
fur i trenne delar.
-Nej icke jag min unga dam, svarade jag. – Det står
så på etiketten till buteljen.
Hon såg på mig med ett nyvunnet intresse och jag
tog genast fram ett par glas i äkta kristall ur min ryggsäck samtidigt som jag
tände upp en liten brasa i stugans järnspis. För här krävdes det både utvärtes
och invärtes värme ty det var ganska kallt i stugan.
Efter att ha avklarat formaliteterna såsom vilka
vi var samtidigt som vi rappt halverade buteljens innehåll så märkte vi att
orkanen utanför stugan ökade i samma takt som både värmen i stugan och värmen
inombords våra kroppar steg.
Nu var det dags för mig att executera mina
kulinariska matlagningskunskaper såsom det anstår en mästare på området. Efter
som vi nu befunne oss i Schweiz, så fick det naturligtvis bli rätter från
regionen då jag ville visa att jag kunde tillaga dessa rätter minst lika bra
som vilken schweizisk mästerkock som helst. Om inte ännu bättre!
Till förrätt fick det naturligtvis bli en
klassisk schweizisk ostsoppa för vad vore en diné med en äkta schweiziska utan
ost? Totalt bortkastad naturligtvis.
Huvudrätten är en annan klassiker från detta
alpland. Berner platte. En köttrik och smakrik rätt som kan få en kvinna att
känna köttets lusta. Vilket naturligtvis var min förhoppning vid val av denna
rätt.
Såsom efterrätt valde jag Brännti Creme. En efterrätts
klassiker från Kantonen Schwyz. Ja detta
var tyvärr det enda jag lyckades att uppringa i matväg ur min ryggsäck. Ja då förutom
ett antal passande buteljer vin och en flaska Cognac. Man kan ju inte släpa med
sig allt när man bestiger ett berg.
Recepten till dessa rätter, av mig förbättrade
till mästerkocksstandard, finner ni i slutet av denna artikel.
Nåväl kära läsare åter till denna historia och
den ytterligt likt Matterhorn vackra kvinnan.
Jag lagade med blixtens hastighet till de tre
rätterna på stugans järnspis samtidigt som jag visade mina verbalt ytterst skickliga
talanger i den ädla konsten som kallas konversation. Ju mer vi konsumerade ur Jägermeisterbuteljen
desto mer uppsluppen och hjärtlig blev stämningen i stugan. Då vi förutom att helt
ha tömt Jägermeisterbuteljen, två utmärkta buteljer rödvin och en halv flaska
Napoleon Cognac insåg vi bägge efter middagen att det mörknat ute och att
orkanen på intet sätt lugnat ned sig utan istället ökat till dubbla
orkanstyrkan. Vi var strandsatta i denna
lilla men ytterst charmanta stuga. Och vad skulle man hitta på emedan man
väntade ut orkanen? Älgskog! Vad skall man annars hitta på som ensam man o
kvinna sammanförda av ödets nyck?
I trenne underbara dagar vore vi inblåsta i
denna alpstuga. Och i trenne dagar lät
vi oss försjunka i den ädla konsten att älska som om var natt vore den sista. När
vi för tredje kvällen i rad återigen skulle krypa ned under ejderdunstäcket i
stugans sovalkov så avbröts vi av ljudet från en man som joddlade en obegriplig
harang ned genom skorstenspipan till stugan. Det var först då vi upptäckte att
orkanen blåst iväg och att ett stilla lugn rådde utanför stugan. Man hade skickat
ut en sökpatrull för att finna personer som hade försvunnit under orkanens
rasande framfart. Det visade sig att det
inte var mycket till sökpatrull. En pensionerad halvfull alpjägare och hans än
mer fulla Sankt Bernhardslund stod på ostadiga ben utanför stugan när vi efter
en timmes grävande genom snödrivorna lyckades att ta oss ut. Det förklarade
varför joddlandet låtit så obegripligt. Den Cognacs kagge som hängde under hunden
hals vore helt dränerad. Alpjägaren ifråga undrade om han kunde hjälpa oss ned
till byn, men detta avböjde vi bestämt när vi såg ljusen från byn Zermatt
mindre än 500 meter nedanför oss.
![]() |
Grand Hotel Zermatterhof |
Jag satte snabbt på mig skidorna, slängde på mig
ryggsäcken och slängde sen den schweiziska hetären Gisela von Knödeleibein med
van hand över ena axeln och tog sikte på mitt hotell i byn. Lätt nonchalant och
världsvant som sig anstår en vivör och lebeman av rang som jag är så skidade
jag rakt in i hotellobbyn på anrika Grand Hotel Zermatterhof och fram till
portierdisken där jag på denna satte av Gisela som muntert bad att få nyckeln
till min svit där vi i en dryg vecka tillbringade vår tid tillsammans.
Som ni förstår mina damer och herrar så gäller
det att taga tillvara på möjligheterna när de dyka upp. Icke var dag man på
ett så strålande sätt som mig själv utnyttjar en orkan för att på egen hand
skapa en veritabel orkan i älskogens underbara lekar. Därför förefaller det
ganska patetiskt som amerikanarna nu gör att näst intill evakuera en hel stad
när de i stället bokstavligen bör be befolkningen att utnyttja tillfället och ”rida”
ut orkanen.
Här haver ni recepten till min excellent kreerade trerätters middag vid tillfällen då ni behöver dem för att rädda en dam i nöd i den schweiziska alpvärlden!
Förrätt!
En snabblagad och god soppa som nästan kan
tillagas av en novis i köket. Laga den som god förrätt eller bjud till
soppmiddag. I Schweiz serveras den ofta med en extra äggula men för att göra
den lite speciell och variationsrik förslås att ställa fram skålar med, t.ex.
ärtor, gurka i tärningar, musslor och/eller skalade räkor som var och en kan
lägga i sin egen soppa. Egen fantasi gör rätten.
För 4 personer – bassoppan
2 msk smör
3 msk vetemjöl
2 tsk paprikapulver
1½ liter buljong (tärning)
2 äggulor
1 dl vispgrädde
2 dl riven, lagrad ost, t.ex. grevé eller
emmentaler
Gör
så här:
Fräs smör och mjöl. Tillsätt paprikapulver
och rör om. Späd med buljong och låt soppan koka 5-10 minuter.
Värm en soppskål och vispa samman
äggulorna och grädden. Rör ner osten.
Häll soppan sjudande het över
ostblandningen, inledningsvis under intensiv vispning och därefter försiktigt
så att inte soppan blir trådig.
Huvudrätt!
En läcker och köttfylld anrättning som utan tvekan kan få den mest förhärdade vegan på fall.
Medan högreven blir färdig, koka även kassler och det rimmade fläsket, i en annan kastrull, i vatten med gul lök, lagerblad och kryddnejlikor. Inget salt behövs eftersom kasslern redan är salt. Tag upp köttet efter cirka tio minuter. Spara buljongen.
Förbered surkålen. Fräs löken och vitlöken i ister i en kastrull utan att de tar färg. Tillsätt surkålen och häll i köttbuljongen från koket med kassler. Tillsätt vin eller cider. Lägg även i bacon och fläsklägg och låt det hela småkoka under lock i cirka 1 1/2-2 timmar eller tills fläsket är mjukt och köttet lossnar lätt från lägget. Värm även korven i surkålsgrytan mot slutet av koken (om korven är rå läggs den i tidigare eller så sjuder man den med kasslern och det rimmade fläsket).
Ta upp allt från surkålsgrytan och red av kålen med den finrivna potatisen. Låt det hela koka ytterligare tio minuter eller så. Lägg upp surkålen på ett stort fat, skär upp köttet och korvarna och lägg allt ovanpå kålen. Servera med nykokt potatis och en god senap.
Portioner: 6-8
TILL HÖGREVSKOKET:
1 bit rotselleri
1 bit purjolök
1 morot
1 medelstor gul lök
bouquet garni: persiljestjälkar, lagerblad, 1 timjankvist (allt ihopbundet)
cirka 2 liter vatten
salt
några vitpepparkorn
TILL KASSLERKOKET:
200 g kassler
200 g rimmat fläsk
1 medelstor gul lök
1 lagerblad
2 kryddnejlikor
200 g bacon
1 rimmat fläsklägg
300 g högrev av oxkött
200 g berner zungenwurst (eller någon annan grovmalen korv av typ saucisson)
2 emmentalerlikorvar eller wienerkorvar
SURKÅL:
1 kg surkål
2 msk isterflott
1 medelstor gul lök, skuren i tunna skivor
1 vitlöksklyfta, finhackad
10 enbär
1/2 liter buljong (från koket med kassler och fläsk)
cirka 1 dl starkcider eller vitt vin
1/2 medelstor finriven rå potatis
eventuellt salt
Efterrätt!
Brännti Creme.
Nej detta är icke en bränd kräm om ni så tror utan istället en form av kola kräm. En mycket söt sådan som borde tilltala en lika söt kvinna.
Ingredienser:
180g socker
3dl grädde
saft från 1 citron
2 äggulor
50g socker
1dl grädde
Karamelisera sockret på svag värme. Tillsätt grädden och citronsaften. Sockret stelnar då, men det är bara att värma upp grädden så blir sockret mjukt igen.
Vispa ihop äggulorna och sockret. Tillsätt grädden. Blanda den heta sockerblandningen ner i äggblandningen. Rör kraftigt!
Häll alltihopa tillbaka i grytan och värm upp tills det börjar sjuda. Häll allting i en skål och låt det svalna.
Smakar allra godast kylskåpskallt och med en klick vispad grädde smaksatt med lite äkta vaniljstång naturligtvis. Servera gärna i stora cocktailglas på hög fot. Ser lite mer professionellt ut på detta viset.
3dl grädde
saft från 1 citron
2 äggulor
50g socker
1dl grädde
Karamelisera sockret på svag värme. Tillsätt grädden och citronsaften. Sockret stelnar då, men det är bara att värma upp grädden så blir sockret mjukt igen.
Vispa ihop äggulorna och sockret. Tillsätt grädden. Blanda den heta sockerblandningen ner i äggblandningen. Rör kraftigt!
Häll alltihopa tillbaka i grytan och värm upp tills det börjar sjuda. Häll allting i en skål och låt det svalna.
Smakar allra godast kylskåpskallt och med en klick vispad grädde smaksatt med lite äkta vaniljstång naturligtvis. Servera gärna i stora cocktailglas på hög fot. Ser lite mer professionellt ut på detta viset.
Vilka drycker passa då till dessa rätter undra
ni säkert? Vin naturligtvis!
Till ostsoppan rekommenderas ett torrt friskt
och fruktigt vitvin från Nya Zeeland. Det utomordentliga Rock Ferry, Sauvignon
Blanc av den eminenta årgången 2011. Smaken är mycket
frisk, aromatisk, med fruktig smak med inslag av nässlor, passionsfrukt, päron,
gräs och lime. med synnerligen ungdomlig karaktär, betänk att
det är från 2011. Kostar enbart 119
riksdaler per butelj på monopolbolaget och har nummer 92011.
Till den betydligt tyngre huvudrätten, Berner
platte, skall det naturligtvis vara ett rödvin, där rekommenderar jag ett
kryddigt och mustigt vin från Italien det eminenta Amarone vars smakrika fatkaraktär
med inslag av körsbär, torkad frukt, mörk choklad, nötter och vanilj sitter som
en välhängd gås i gommen tillsammans med denna rätt. Finnes på monopolbolaget för
det facila priset av endast 219 riksdaler per hel buteljen. Numret i
sortimentet är 12343.
Nu kommer den stora frågan vad serveras till
efterrätten Brännti Creme? Jo förslagsvis ett portvin. Då måste jag utan tvekan
rekommendera Fonseca Bin 27. Min hushållerska Rakel Karlsson (72)den satans
skatan brukar förtära de buteljer jag har i min vinkällare i rasande fart, så
utan tvekan måste det vara ett gott portvin. Ett smakrikt portvin som är något
eldig med en ton av mörk choklad och mörka bär vilket ger det en lång eftersmak
precis som min hushållerska gör då hon passerar. Dock icke av det smakrika
slaget. Nåväl detta portvin inhandlas på monopolbolaget för 139 riskdaler och
har nummer 8258. Nu måste jag se över låset till vinkällaren, igen! Det går ju
icke för sig att ha tjänstehjonen att uppföra sig hur som helst.
Eder vördnadsfulle och världsvane vivör Egon
Snusmumrik-Flädersnaps.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar