måndag 19 november 2012

Del 5. Frieriet!?



Mina kära medvivörer, lebemän, svirare, rucklare, goddagspiltar, bonvivanter, festprissar, vällustingar, ravaillacker, rumlare och ungkarlar. Det är mot bättre vetande och utanför min förståndssfär att överhuvudtaget komma med några goda råd när det kommer till den här hemska incidenten i många mäns liv som kallas äktenskap.

Men ett synnerligen och mycket uppdämt behov hos kvinnfolket, det vill säga min skata till hushållerska, Rakel Karlsson, 74 rynkor gammal, gör nu att jag känner mig nödd och tvungen att kreera några goda råd vad gäller de initiala ritualerna i detta vad jag kallar, spel för gallerierna. Det vill säga frieriet.

Nu måste jag i förväg strängeligen dock säga att i min egenskap av fri och obunden livslång ungkarl så riktar sig dessa råd enbart till eder män som totalt saknar självinsikt och överlevnadsförmåga. Men haver ni nu bestämt er för att begå edert livs största misstag så låt mig icke hindra eder. Skulle saker och ting icke falla ut till eder belåtenhet så kan ni ju alltid använda nödutgången. Det vill säga skilsmässa. Tänk dock på att denna utväg kan stå eder synnerligen dyrt. Speciellt om ni haver avlat ett antal telningar under edert slavliknande förhållande.

När ni män med edert nu tämligen grumlade omdöme har övertalat edert bättre jag om vem ni ämnar fria till så äro det ett stort antal viktiga saker ni bör ta hänsyn till. Eller ni kanske enbart vill söka äktenskap för att komma över eder tilltänkta motparts förmögenhet? Ja då äro ni naturligtvis till viss del förlåtna. För i jämställdhetens tecken såsom det nu äro uti världen så kan ju även män få underhåll för ett skäligt leverne den dag ni nu skulle gå skilda vägar.

Nåväl, låt oss nu i stället ge oss in i själva procedurerna i konsten att genomföra ett lyckat frieri.

Det ni absolut icke får glömma är ju själva förlovningsringen.  Det är ju med denna lilla gåva ni visar att ni avser söka en äktenskaplig förbindelse. Skulle ni fria och icke hava någon ring att frambringa till eder kära vid tillfället så är ni antingen förbaskat smart eller ett riktigt rikspucko.  Det är ju naturligtvis upp till eder själva att avgöra.

Som sagt, så är ju med ringen ni visar åt vilket håll ni ämnar gå, så här är det av yttersta vikt att ni är synnerligen noggranna vid inköpet av själva ringen. Som jag tidigare haver förtäljt i ”Del4. Juveler”, under rubriken ”Konsten att vinna en kvinnas hjärta”, så får ni icke snåla med penningarna. En förlovningsring får icke bestå av enbart futtiga 14 karat guld. Den bör vara om minst 18 karat och vara rikligt beströdd med diamanter. Helst briljantslipade, det vill säga 32 fasetter på översidan och 24 på undersidan. Detta slipsätt ger en enastående lyster åt själva diamanterna och den kvinna som icke se detta är antingen blind eller besitter en svalhet som Greta Garbo.

Låt oss nu ponera att ni haver köpt en ring värdig en drottning, då kommer nästa steg i handlingen. Val av plats för själva frieriet.

Av någon outgrundlig anledning så tenderar ibland den moderne mannen att gå till stora överdrifter vid val av plats för frieriet.  Han tro sig på detta vis öka sina chanser att motparten skall ge ett positivt svar i frågan. En plats man absolut icke bör fria på är i en berg och dalbana, speciellt icke under det att ni åka i ett kraftigt nedförslut samtidigt som eder tilltänkta hänger ut över sidan på vagnen och kaskadspyr över övriga passagerare. Icke heller bör ni fria på någon av toaletterna i riksdagshuset eftersom dessa enbart är avsedda för intag av ett vitt pulver i strängformat. En annan plats som icke heller duger är en av alla dessa dussin pizzerior då en sådan plats för ett frieri enbart är avsett för arbetarklassens stillösa frierier. Och den absolut sista platsen man icke bör fria på är Feskekyrkan i Göteborg. Bara tanken på detta är vidrig då ni per automatik av eder tilltänkta genast associeras med alla de andra torskarna som strosar runt vid Rosenlundskanalen.

Nej mina herrar! Vid ett frieri krävs här stil och klass! Så enda alternativet är naturligtvis att bjuda eder tilltänkta på en liten weekendresa till någon av Europas metropoler. Och det finnes enbart en metropol i Europa som klarar av standarden för ett lyckat frieri.
Paris naturligtvis! Kärlekens huvudstad nummer ett. Och enbart ett etablissemang duger då ni skall överlämna ringen. Moulin Rouge naturligtvis. För skulle ni få ett nej till svar av eder tilltänkta så kan ni ju alltid beskåda alla dessa underbara och charmanta lilla töser till cabaret flickor som här underhålla. De är nästan lika charmanta såsom hans majestät konungens alla cigarettflickor.

Och på Moulin Rouge ska ni ju naturligtvis också dinera.  Deras kök är alldeles ypperligt.  För det är ju vid själva avecen, efter det att ni på tu man hand skämt bort smaklökarna som ni skall överlämna själva ringen.  Och när jag säger att denna afton måste vara på tu man hand, så menar jag det också! Om ni nu, mina herrar visar lite av eder intelligenta sida så ska inte eder blivande svärmor närvara för att övervaka att hela frieriet sköts enligt protokollet. Det vore ju att ni verkligen erkände vilken jubelåsna ni egentligen är.



Åter till ringen och dess överlämnande. Traditionellt brukas ju ringen överlämnas i en sofistikerad liten juvelask, just avsedd för en ring. Och vi bör nog hålla oss till det traditionella sättet, för annars kan det gå mycket fel.  Vissa frierier haver avslutats i ren katastrof för att vissa män ska visa sig på styva linan. Skall här ge ett par varnande exempel på hur ni icke skall förfara när ni friar.

Att be sin kära om handen inför en storpublik på något underhållningsevenemang är det samma som att be om trubbel. För blir där ett nej så lär ni då verkligen se ut som ett fån i närbild på jumbotronen och hos miljoner tv tittare världen runt. Ni lär resten av edert liv bli ihågkommen som mannen som fick nobben. Men se det ändå positivt. Ni kommer ju för alltid att vara en ungkarl med alla de fördelar som det för med sig.

Ett annat sätt man icke bör göra på är att lägga ringen i något drick eller ätbart för att så överraska sin tilltänkta. När det kommer till att gömma en diamantring i ett glas champagne,  om ni nu skulle göra detta, kontrollera noga att icke eder tilltänkta har en outsläcklig törst för denna dryck. För hur skall ni förklara att hon just svalt en femtiotusenkronorsring?

Att gömma ringen i mat är heller ingen "hitt." Har ni och köksmästaren på etablissemanget där ni avser fria kommit överens om att baka in ringen i en Foie gras paté (gåslever) och det visar sig att eder tilltänkta är en vegetarian, ja då har ni gravt slarvat med den ack så viktiga källforskningen vad gäller eder tilltänkta. Den kvällen blir ju då icke annat än en helt vanlig diné.

Nej mina herrar, här håller vi som sagt för säkerhets skull på traditionen.

En av de viktigaste händelserna vid överlämnandet av ringen är hur ni verbalt skall uttrycka eder. Det kan vara högst avgörande för det svar ni kommer att erhålla från eder motpart.
Här är de facto standardfrasen, ”Vill du gifta dig med mig?”, någon som i bästa fall enbart borde vara avsett för medlemmar ur arbetarklassen.  Normalt sett brukar arbetarklassen använda följande illaterala fraser: ”Du, är det inte dags att vi gängar oss?”  ”Stumpan, ska vi låta prästen sköta resten?”

Mina herrar! Som ni förstå krävs vid själva frieriet lite finess, och vad vore då inte en väl avvägd dikt för att så att säga fullända själva frieriet.

”Med denna lilla gåva, jag nu din låga vill plåga, ända tills vi bli en evighetslåga!”  Detta är en fullt acceptabel dikt i dessa sammanhang.  Skulle ni vilja vara lite mer åt det ekivoka hållet så slår aldrig denna dikt fel. ”Ta nu denna ring, så att jag nu få access, och clearing till din lilla dingeling.”  Må vara hänt att den sista dikten rikta sig till en kvinnlig banktjänsteman, men håll med om att den är lite sensuell.

Och nu mina herrar så kommer den avgörande stunden. Kommer ni i att bli fjättrade i de äktenskapliga bojornas skärseld, eller kommer ni att fortsätta leva som en fri och obunden man? Ja det är ju naturligtvis upp till eder själva hur mycket ni trängta efter att ingå äktenskap med det oppositionella könet.

En typisk svärmoder!
Fördelarna med äktenskapet är…? Kommer inte på några just nu, men kan meddela att den största nackdelen är att om eder kvinna svarar ja på edert frieri, får ni per automatik en svärmor på köpet. Detta innebär att ni icke enbart får en kvinna i hushållet utan tvenne. Dessutom har ni en baksätesförare av rang så fort ni tar en tur med automobilen. En självutnämnd inredningsarkitekt. Och en expert i hur ni på bästa sätt skall uppfostra edra barn. Ni mina herrar kan i fortsättningen också glömma alla tankar på att titta på Sportsöndag på televisionsapparaturen, då det på en annan kanal alltid repriseras trädgårdsdax, Falcon Crest eller Hylands Hörna från 1967. Det minsta man kan begära av eder män som är på väg att falla i den äktenskapliga fällan, är att ni åtminstone kontrollera om eder tilltänkta hustrus moder är i livet.
   
Vet ej om jag verkligen skall säga lycka till mina medvivörer, för har ni kommit så långt att ni ämnar fria ja då kan jag bara säga välkommen till andra mäns dårhus. 


Ordförklaring för amatörer ur arbetarklassen på den ädla konsten att fria:


Avec: Avec är drycker som konsumeras efter middagen till kaffet. Vanliga exempel på avec är whisky, cognac, mörk rom, punsch och likör.
Ordet är franskt, betyder med och är en kortform av uttrycket du café avec le petit verre som betyder kaffe med det lilla glaset.

Svärmor: En mycket bestämd dam som under alla omständigheter har rätt även hur mycket fel hon har. 

Paris: Frankrikes huvudstad.

Frieri: Ett sätt att skriva sin egen dödsdom.

Riksdagshus: Statligt sanktionerad bordell med omfattande lagning av droger.

Rakel Karlsson: Lätt alkoholiserad rappkäftad hushållerska på Snusidal gods.

Feskekyrkan: Saluhall i Göteborg där fisk och skaldjur säljes.

Rosenlundskanalen: Kanal i närheten av Rosenlundsgatan där torskar fiskar efter oskuldsfulla sjöjungfrur.

Diamantring: Inget som ni ur arbetarklassen under eder livstid får råd att köpa. Clas Ohlson har ringar i mässing. Tror att de kallas för förminskningsnippel.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Guds gåva till kvinnfolket och ungkarl  av egen fri vilja.
 
 

2 kommentarer:

  1. ...eller Hylands Hörna från 1967.

    Och vad skulle det vara för fel på det, om man får lov att fråga?

    SvaraRadera
  2. Absolut inget fel på Hylands Hörna. Dock så är nog Sportsöndag att föredra framför en reprisering av ett drygt 40 år gammalt program.

    SvaraRadera