Mina kära medvivörer, lebemän, svirare, rucklare,
goddagspiltar, bonvivanter, festprissar, vällustingar, ravaillacker, rumlare och
ungkarlar. Det är mot bättre vetande och utanför min förståndssfär att
överhuvudtaget komma med några goda råd när det kommer till den här hemska incidenten
i många mäns liv som kallas äktenskap.
Men ett synnerligen och mycket uppdämt behov hos kvinnfolket,
det vill säga min skata till hushållerska, Rakel Karlsson, 74 rynkor gammal, gör
nu att jag känner mig nödd och tvungen att kreera några goda råd vad gäller de
initiala ritualerna i detta vad jag kallar, spel för gallerierna. Det vill säga
frieriet.
Nu måste jag i förväg strängeligen dock säga att i min
egenskap av fri och obunden livslång ungkarl så riktar sig dessa råd enbart
till eder män som totalt saknar självinsikt och överlevnadsförmåga. Men haver
ni nu bestämt er för att begå edert livs största misstag så låt mig icke hindra
eder. Skulle saker och ting icke falla ut till eder belåtenhet så kan ni ju
alltid använda nödutgången. Det vill säga skilsmässa. Tänk dock på att denna
utväg kan stå eder synnerligen dyrt. Speciellt om ni haver avlat ett antal
telningar under edert slavliknande förhållande.
När ni män med edert nu tämligen grumlade omdöme har
övertalat edert bättre jag om vem ni ämnar fria till så äro det ett stort antal
viktiga saker ni bör ta hänsyn till. Eller ni kanske enbart vill söka äktenskap
för att komma över eder tilltänkta motparts förmögenhet? Ja då äro ni
naturligtvis till viss del förlåtna. För i jämställdhetens tecken såsom det nu
äro uti världen så kan ju även män få underhåll för ett skäligt leverne den dag
ni nu skulle gå skilda vägar.
Nåväl, låt oss nu i stället ge oss in i själva procedurerna
i konsten att genomföra ett lyckat frieri.
Det ni absolut icke får glömma är ju själva
förlovningsringen. Det är ju med denna
lilla gåva ni visar att ni avser söka en äktenskaplig förbindelse. Skulle ni fria
och icke hava någon ring att frambringa till eder kära vid tillfället så är ni
antingen förbaskat smart eller ett riktigt rikspucko. Det är ju naturligtvis upp till eder själva
att avgöra.
Som sagt, så är ju med ringen ni visar åt vilket håll ni
ämnar gå, så här är det av yttersta vikt att ni är synnerligen noggranna vid
inköpet av själva ringen. Som jag tidigare haver förtäljt i ”Del4. Juveler”, under
rubriken ”Konsten att vinna en kvinnas hjärta”, så får ni icke snåla med penningarna.
En förlovningsring får icke bestå av enbart futtiga 14 karat guld. Den bör vara
om minst 18 karat och vara rikligt beströdd med diamanter. Helst
briljantslipade, det vill säga 32 fasetter på översidan och 24 på undersidan.
Detta slipsätt ger en enastående lyster åt själva diamanterna och den kvinna
som icke se detta är antingen blind eller besitter en svalhet som Greta Garbo.
Låt oss nu ponera att ni haver köpt en ring värdig en
drottning, då kommer nästa steg i handlingen. Val av plats för själva frieriet.
Av någon outgrundlig anledning så tenderar ibland den
moderne mannen att gå till stora överdrifter vid val av plats för frieriet. Han tro sig på detta vis öka sina chanser att
motparten skall ge ett positivt svar i frågan. En plats man absolut icke bör
fria på är i en berg och dalbana, speciellt icke under det att ni åka i ett
kraftigt nedförslut samtidigt som eder tilltänkta hänger ut över sidan på
vagnen och kaskadspyr över övriga passagerare. Icke heller bör ni fria på någon av toaletterna i
riksdagshuset eftersom dessa enbart är avsedda för intag av ett vitt pulver i
strängformat. En annan plats som icke heller duger är en av alla dessa dussin
pizzerior då en sådan plats för ett frieri enbart är avsett för arbetarklassens
stillösa frierier. Och den absolut sista platsen man icke bör fria på är Feskekyrkan
i Göteborg. Bara tanken på detta är vidrig då ni per automatik av eder
tilltänkta genast associeras med alla de andra torskarna som strosar runt vid
Rosenlundskanalen.
Nej mina herrar! Vid ett frieri krävs här stil och klass! Så
enda alternativet är naturligtvis att bjuda eder tilltänkta på en liten
weekendresa till någon av Europas metropoler. Och det finnes enbart en metropol
i Europa som klarar av standarden för ett lyckat frieri.
Paris naturligtvis! Kärlekens huvudstad nummer ett. Och enbart
ett etablissemang duger då ni skall överlämna ringen. Moulin Rouge
naturligtvis. För skulle ni få ett nej till svar av eder tilltänkta så kan ni ju
alltid beskåda alla dessa underbara och charmanta lilla töser till cabaret flickor
som här underhålla. De är nästan lika charmanta såsom hans majestät konungens
alla cigarettflickor.

Åter till ringen och dess överlämnande. Traditionellt brukas
ju ringen överlämnas i en sofistikerad liten juvelask, just avsedd för en ring.
Och vi bör nog hålla oss till det traditionella sättet, för annars kan det gå
mycket fel. Vissa frierier haver
avslutats i ren katastrof för att vissa män ska visa sig på styva linan. Skall
här ge ett par varnande exempel på hur ni icke skall förfara när ni friar.
Att be sin kära om handen inför en storpublik på något
underhållningsevenemang är det samma som att be om trubbel. För blir där ett
nej så lär ni då verkligen se ut som ett fån i närbild på jumbotronen och hos
miljoner tv tittare världen runt. Ni lär resten av edert liv bli ihågkommen som
mannen som fick nobben. Men se det ändå positivt. Ni kommer ju för alltid att
vara en ungkarl med alla de fördelar som det för med sig.
Ett annat sätt man icke bör göra på är att lägga ringen i
något drick eller ätbart för att så överraska sin tilltänkta. När det kommer
till att gömma en diamantring i ett glas champagne, om ni nu skulle göra detta, kontrollera noga
att icke eder tilltänkta har en outsläcklig törst för denna dryck. För hur
skall ni förklara att hon just svalt en femtiotusenkronorsring?
Att gömma ringen i mat är heller ingen "hitt." Har ni och
köksmästaren på etablissemanget där ni avser fria kommit överens om att baka in
ringen i en Foie gras paté (gåslever) och det visar sig att eder tilltänkta är
en vegetarian, ja då har ni gravt slarvat med den ack så viktiga
källforskningen vad gäller eder tilltänkta. Den kvällen blir ju då icke annat
än en helt vanlig diné.
Nej mina herrar, här håller vi som sagt för säkerhets skull
på traditionen.
En av de viktigaste händelserna vid överlämnandet av ringen
är hur ni verbalt skall uttrycka eder. Det kan vara högst avgörande för det
svar ni kommer att erhålla från eder motpart.
Här är de facto standardfrasen, ”Vill du gifta dig med mig?”,
någon som i bästa fall enbart borde vara avsett för medlemmar ur
arbetarklassen. Normalt sett brukar
arbetarklassen använda följande illaterala fraser: ”Du, är det inte dags att vi
gängar oss?” ”Stumpan, ska vi låta
prästen sköta resten?”
Mina herrar! Som ni förstå krävs vid själva frieriet lite
finess, och vad vore då inte en väl avvägd dikt för att så att säga fullända
själva frieriet.
”Med denna lilla gåva, jag nu din låga vill plåga, ända tills
vi bli en evighetslåga!” Detta är en
fullt acceptabel dikt i dessa sammanhang. Skulle ni vilja vara lite mer åt det ekivoka
hållet så slår aldrig denna dikt fel. ”Ta nu denna ring, så att jag nu få
access, och clearing till din lilla dingeling.” Må vara hänt att den sista dikten rikta sig
till en kvinnlig banktjänsteman, men håll med om att den är lite sensuell.
Och nu mina herrar så kommer den avgörande stunden. Kommer
ni i att bli fjättrade i de äktenskapliga bojornas skärseld, eller kommer ni
att fortsätta leva som en fri och obunden man? Ja det är ju naturligtvis upp
till eder själva hur mycket ni trängta efter att ingå äktenskap med det
oppositionella könet.
![]() |
En typisk svärmoder! |
Fördelarna med äktenskapet är…? Kommer inte på några just nu,
men kan meddela att den största nackdelen är att om eder kvinna svarar ja på
edert frieri, får ni per automatik en svärmor på köpet. Detta innebär att ni
icke enbart får en kvinna i hushållet utan tvenne. Dessutom har ni en
baksätesförare av rang så fort ni tar en tur med automobilen. En självutnämnd
inredningsarkitekt. Och en expert i hur ni på bästa sätt skall uppfostra edra
barn. Ni mina herrar kan i fortsättningen också glömma alla tankar på att titta
på Sportsöndag på televisionsapparaturen, då det på en annan kanal alltid
repriseras trädgårdsdax, Falcon Crest eller Hylands Hörna från 1967. Det minsta
man kan begära av eder män som är på väg att falla i den äktenskapliga fällan, är
att ni åtminstone kontrollera om eder tilltänkta hustrus moder är i livet.
Vet ej om jag verkligen skall säga lycka till mina
medvivörer, för har ni kommit så långt att ni ämnar fria ja då kan jag bara
säga välkommen till andra mäns dårhus.
Ordförklaring för amatörer ur arbetarklassen på den ädla
konsten att fria:
Ordet är franskt, betyder med och är en kortform av uttrycket du café avec le petit verre som betyder kaffe med det lilla glaset.
Svärmor: En mycket bestämd dam som under alla omständigheter har rätt även hur mycket fel hon har.
Paris: Frankrikes huvudstad.
Frieri: Ett sätt att skriva sin egen dödsdom.
Riksdagshus: Statligt sanktionerad bordell med omfattande lagning av droger.
Rakel Karlsson: Lätt alkoholiserad rappkäftad hushållerska på Snusidal gods.
Feskekyrkan: Saluhall i Göteborg där fisk och skaldjur säljes.
Rosenlundskanalen: Kanal i närheten av Rosenlundsgatan där torskar fiskar efter oskuldsfulla sjöjungfrur.
Diamantring: Inget som ni ur arbetarklassen under eder livstid får råd att köpa. Clas Ohlson har ringar i mässing. Tror att de kallas för förminskningsnippel.
Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Guds gåva till kvinnfolket och ungkarl av egen fri vilja.
...eller Hylands Hörna från 1967.
SvaraRaderaOch vad skulle det vara för fel på det, om man får lov att fråga?
Absolut inget fel på Hylands Hörna. Dock så är nog Sportsöndag att föredra framför en reprisering av ett drygt 40 år gammalt program.
SvaraRadera