Detta förbenade sammelsurium om denne Zlatan. Vem äro karl egentligen? Om jag förstått att läsa medierna rätt så skall han vara någon slags bollsparkande stjärna i Spanien i något som kallas fotboll. Varenda tidning äro fylld av artiklar om denne karl. Vad har han gjort som skulle vara så bra? Icke vet jag. Vet bara att fotboll är en så kallad sport där en rund tingest användes för att rulla runt på en gräsmatta. Och då företrädesvis med fötterna. Och det spelas företrädesvis av arbetarklassen. Icke undra på att det äro en sport jag knappt hört talas om. Förbenade socialist lek och inget annat. Definitivt ingen idrott en gentleman ägna sig åt.
Gentlemän ägna sig enbart åt sofistikerade sporter som berikar själ och hjärta med upplevelser utöver det exceptionella. Golf, hästpolo, galopptävlingar, cricket, tennis, fäktning och den äkta gentlemannasporten nummer ett. Boxning! Emedans vi äkta idrottsutövare ägna oss åt sporter som anstår en gentleman, så kan dessa pseudoboll lekare ränna runt efter en läderkula likt en flock ostyriga får, emedan pöbeln vråla ut likt neandertalare som fått familjelyckan i kläm emedan de med yviga rörelser gör obscena gester. Usch ett så ociviliserat beteende. Ingen klass och stil alls.
Min hushållerska Rakel (72) sitta som klistrad framför televisions apparatur när dylika sport som fotboll uppträda. Vid fråga vad hon finner så intressant med detta, svarar hon att karlarna är ju så snygga.
Snygga!? De klä ju sig likadant nästan allihopa. Kortbyxor, sockar och tröja i samma färg. De sakna helt mode medvetenhet och känsla för det här med stil och klass.
Nej om den så kallade fotbollen skall få upp sin status även hos oss sportgourmander krävs det bättring. En idé vore att de klädde sig i en sportblazer med tillhörande byxa. En fluga till vore passande då slips kan anses som något som uppmuntra till fusk. Fotriktiga skodon med slät lädersula i kalvskin vore bättre än dessa oformliga tingestar de bära på fötterna nu. Endast golfare få ha spik under sulan. Och de så kallade refererarna, eller domarna, borde då naturligtvis bära full frackmundering med stormhatt för att på så vis särskilja dem från de övriga. Vad gälla målvakterna så vore bruna skinnhandskar från Italien ett betydligt bättre alternativ än de gräsligt fula tingestarna de bära idag.
När det komma till publikum så borde icke dessa få släppas in om de inte vore klädda i minst kavaj och slips.
Om nu fotbollen vore beredd att ta dessa steg skulle även jag kunna tänka mig att göra en visit vid en så kallad fotbollsmatch.
Stil och klass skall det vara mina herrar! Se bara på Silvio Berlusconi. Där är en karl som vet hur man klär sig och uppför sig. Så de så.
Gentlemän ägna sig enbart åt sofistikerade sporter som berikar själ och hjärta med upplevelser utöver det exceptionella. Golf, hästpolo, galopptävlingar, cricket, tennis, fäktning och den äkta gentlemannasporten nummer ett. Boxning! Emedans vi äkta idrottsutövare ägna oss åt sporter som anstår en gentleman, så kan dessa pseudoboll lekare ränna runt efter en läderkula likt en flock ostyriga får, emedan pöbeln vråla ut likt neandertalare som fått familjelyckan i kläm emedan de med yviga rörelser gör obscena gester. Usch ett så ociviliserat beteende. Ingen klass och stil alls.
Min hushållerska Rakel (72) sitta som klistrad framför televisions apparatur när dylika sport som fotboll uppträda. Vid fråga vad hon finner så intressant med detta, svarar hon att karlarna är ju så snygga.
Snygga!? De klä ju sig likadant nästan allihopa. Kortbyxor, sockar och tröja i samma färg. De sakna helt mode medvetenhet och känsla för det här med stil och klass.
Nej om den så kallade fotbollen skall få upp sin status även hos oss sportgourmander krävs det bättring. En idé vore att de klädde sig i en sportblazer med tillhörande byxa. En fluga till vore passande då slips kan anses som något som uppmuntra till fusk. Fotriktiga skodon med slät lädersula i kalvskin vore bättre än dessa oformliga tingestar de bära på fötterna nu. Endast golfare få ha spik under sulan. Och de så kallade refererarna, eller domarna, borde då naturligtvis bära full frackmundering med stormhatt för att på så vis särskilja dem från de övriga. Vad gälla målvakterna så vore bruna skinnhandskar från Italien ett betydligt bättre alternativ än de gräsligt fula tingestarna de bära idag.
När det komma till publikum så borde icke dessa få släppas in om de inte vore klädda i minst kavaj och slips.
Om nu fotbollen vore beredd att ta dessa steg skulle även jag kunna tänka mig att göra en visit vid en så kallad fotbollsmatch.
Stil och klass skall det vara mina herrar! Se bara på Silvio Berlusconi. Där är en karl som vet hur man klär sig och uppför sig. Så de så.
Bäste unge Herr Flädersnaps. Ja, just det. Ni är avslöjad såsom varande inte bara vivör utan även posör. Kanske har er böjelse för välmogna femme fataler lockat er att skarva lite angående åldern. Det är inte i avsikt att smäda er jag måste påpeka att halvbildning inte är attraktivt hos en Herre. Jag är mycket charmerad till den grad att jag närmast är en smula echaufferad över er numera alltför sällan förekommande eleganta dandyism samt er föredömliga inställning till kvinnan (som man får hoppas och förmoda av - a certain age). Det vore synd på så rara ärtor att låta er fortsätta att blamera er. Som lärarinna smärtar det mig att se ett så utsökt manligt exemplar malträtera språket. Den vackra äldre form av svenska språket ni så gärna tillämpar solkas av att ni inte har ordentlig koll på verbens pluralformer. Det är fel att säga "Zlatan äro", unge Zlatan är singular! Icke heller kan man säga "kvinnan äro". Kvinnan är singular. Pluralformerna äro just pluralformer. Alltså: "kvinnorna äro", "fotbollsstjärnorna äro". Unge Her Flädersnaps erbjudes härmed ytterligare privat konsultation i denna intrikata språkliga fråga.
SvaraRaderaOH! Haver jag den stora äran att få parlera med en lärarinna. Detta underskattade yrke i dagens samhälle. Måste tillstå att jag bliver något charmerad över frökens intresse över min ringa person. Att fröken kommentera min ålder tager jag som en komplimang. Då min ”ringa” dito, av vissa anses som något övermogen. Att fröken hava något emot min ”halvbildning” tar jag icke illa vid av. Då det till mitt försvar måste sägas att i min förbistring i det svenska språket finnes det en naturlig förklaring på. Jag äro (är) nämligen en av de få, tror jag, som blivit uppfostrad i ett tvåspråkigt hem. Min mor vore nämligen från Gotland kommen, och min far komma från Bohuslän. Därav mina problem att komma överens med verbens pluralform. Tror dock icke att mina problem med det svenska språket har att göra med att mor och far voro pluralister. Vist voro de för mångfald, men icke vad komma till sina respektive dialektala diftonger.
SvaraRaderaSen måste jag tillstå att när det komma till kvinnor, är de sällan i ”singular” vad komma till mig själv.
Min gamle Latin lärare, Lektor Edmund Snorelius vid Uppsala universitet, sade en gång till mig när det kom till det här med språk, språkbruk, flertal och icke flertal.
”Unge herr Snusmumrik-Flädersnaps! Ni hava en stor talent för att nedskriva ekivoka dikter och allehanda andra mindre rumsrena skrifter, och omger er gärna av unga damer i flertal. Men när det kommer till er förmåga att stava rätt och få verbens pluralformer på plats haver ni misslyckats kapitalt.”
Därför unga fröken Katruna Päron mottager jag storligen ert erbjudande att få utveckla mitt språkbruk till de mer lingvistiska höjderna. Här kanske finnes annat att utveckla till andra höjder också?
Eder tillgivna och tacksamme tjänare
Egon Snusmumrik-Flädersnaps