Äntligen händer det något!

Mina damer och herrar! I dag är det den stora dagen med D. Ett kungligt bröllop skall gå av stapeln mellan den fagra oskulden Kate Middleton och den lika vackra oskuld… nåja, Prinsen av Wales, William Arthur Philip Louis av huset Mountbatten-Windsor.

Flaggor kommer att viftas, folka kommer att hurra, gamla damer svimma av lycka, barn gråta för att de inte är långa nog att se något längs kortegevägen och skvallerpressen kommer att få en ”Field day.”

En ”Victory” för oss rojalister alltså.

Tyvärr så fick jag inte mottaga någon inbjudan till detta magnifika skådespel. Då förmodligen på grund av att mitt inbjudningskort kommit på avvägar. Synd och skam naturligtvis. Jag! Hertig af Bonvivant och Snusidal med omnejd, Egon Snusmumrik-Flädersnaps, missar alltså detta oöverträffliga bröllop.

Tror inte för en sekund att det är den där lilla malören som hände 1964, när jag var drottning Elisabeths gäst på Balmoral som ligger till grund för att jag inte har erhållit en inbjudan. Ingen stor sak egentligen, tog bara fel på sovrumsdörr mitt i natten. Märkte det först dagen efter när två stora säkerhetsvakter från MI5 kom och bryskt väckte mig ur en liten lur som jag hade i en hundsäng. Att det var drottningens sovgemak det märkte jag aldrig. Vilket påminner mig om att aldrig dricka ikapp med hertigen av Edinburgh någon mer gång. Och aldrig låta mig klias på magen i ett mörkt rum av en då okänd kvinna. Även om jag så här i efterhand tycker att det var tämligen angenämt. Hur många av det svenska manfolket kan skryta med att de blivit kliade på magen av en drottning? 

Nåväl mina damer och herrar, eftersom jag inte kan närvara vid denna gigantiska och storartade föreställning, så får väl jag på egen hand se till att anordna en tillställning där både god mat och dryck ingå.

Och vad vore en sådan tillställning utan gäster. Intet! Så jag beslöt mig för att bjuda in mina välrenommerade vänner för att på storbildskärm beskåda detta fantastiska evenemang. Jag har till och med låtit mitt tjänstefolk få deltaga i detta genom att jag låtit sätta upp ett TV apparatur i höladan för deras räkning. Ja även menigheten skall väl ha en chans att åskåda detta. Det är ju på så vis man håller dem glada så att de glömmer vardagens alla bekymmer.

Och dinén jag bjuder mina ärade gäster på är helt i klass med vad som kommer att undfägnas på det kungliga bröllopet. Vad sägs om det här mitt herrskap:

”Consommé Chesterfield med ostpastej
Sjötungsrullad med pilgrimsmussla, mangold, Champagnesås
Rådjurssadel Lucullus, fågelfärsbullar, Madeirasås, potatiskaka
Moccaglassparfait med Petits fours”

En kunglig måltid med andra ord. Och för att denna gång slippa stå vid grytorna och istället vara den perfekta värden som jag naturligtvis alltid är, så har jag tagit hit min gode vän och köksmästare Jean Claude Estomac från det berömda brasseriet ”Les deux lapins nu”, i Paris.

Så bönder, borgare, adel, och riksdagsmän, utom Ohly då möjligtvis, bänka er framför televisionsapparaturen och njut av detta magnifika och historiska bröllop. Ty i eftermiddag skall vi herrar vifta med Union Jack medans damerna fäller en tår, och champagnen skall flöda och skumma ned i våra strupar likt Victoria Fallen i Afrika. Tätt därefter kommer enbart de bästa franska vinerna att fylla på och konjaken och Whiskyn lägga sig som ett lindrande lock över allt.

Rule Britannia. Long live the Queen and Kate Middleton's lovely legs.

 "Rakel! Ta fram Champagnen, jag ser min gode vän Bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest komma i sin Mercedes. Rakel! Var håller du hus? Det är då själve skam, när tjänstefolket behövs så är de försvunna. Nå jag får väl hämta buteljen själv då. Bra Karl reder sig alltid själv,som min far sade när min mor blev för kärleksfull."

Tweet