söndag 8 augusti 2010

Tvi vale för dessa politiker!

Fy bövelen för politiker. Tala kan de så att icke någon begripa något. Min gode vän Bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leach Capital Invest brukar säga att de enda ord han förstå sig på är kapitalmarknad och skattesänkning. Så rätt så.

Finnes det några riktiga politiker idag? Går ju ej ens att minnas namnen på de som i dag existera. Tacka vet jag solida och trygga namn såsom Jarl Jalmarsson, Per Albin Hansson, Gunnar Hedlund, Hilding Hagberg och Bertil Ohlin. Det var män som visste vad de ville och kunde föra sin talan. Välutbildade och belevade vore de också. Det var politiker med stil och klass oavsett klasstillhörighet.

Dagens så kallade politiker äro nog mest att likna vid ett sammelsurium av kvinnor och män som enbart vilja träta om trivialiteter såsom om jag skall få behålla min skattesubventionerade hushållerska Rakel eller inte. Tvi vale vilket fjanteri.

Och apropå fjanteri så talas det om valfläsk, och att det brinner i samma fläsk. Kan tala om för mina damer och herrar att fläsk enbart skall användas till bruna bönor och inget annat.

Dagens avisor är inte fyllt med annat än den ena politikern efter den andra som skall försöka överträffa varandra i någonting som kan liknas vid en bondauktion, där de mest låter som en auktionsförrättare vars tunga fastnat i gylfen.

Och vad är det för politiska partier vi hava idag? Varför dög det icke att behålla de gamla namnen såsom Allmänna valmansförbundet, Frisinnade Landsföreningen, och Bondeförbundet? De enda som går att lita på i namnfrågan äro socialisterna Socialdemokraterna som icke behövt byta namn. Vad gäller Kommunisterna så behöva de icke byta namn ty man vet ju vilka de är ändå, vare sig de kallar sig Kommunister eller Vänsterparti. De äro ju ändå illröda.

Sen har det tillkommit massa nya partier. Varför begripa jag icke? Miljöpartiet, Piratpartiet, Kristdemokraterna, och Sverigedemokraterna äro några av dessa politiska sammanslutningar vars syfte man kan undra över.

Vad är Miljöpartiets syfte? Ja förutom då att de har en synnerligen attraktiv partiordförande, vilken gärna kunde komma till mitt enkla hem, Snusidal, för att ge mig en lektion i miljölära. Kan behövas nu när min hushållerska Rakel insisterar på att buteljer i vitt glas skall slängas i en vit tunna och grönt glas skall slängas i en grön tunna. Varför begripa jag icke, glas är väl glas oavsett färg?

Hade för mig att piratdåd äro förbjudna enligt lag. Vad ha vi då för nytta av ett piratparti? Vill man återuppväcka Lars Gathenhielm? Lite sent för det, karln har ju varit död i nästan 300 år.

Och varför ha ett parti vars namn är Kristdemokraterna? Har väll aldrig funnits några demokrater bland de kristna. Min far August Teofil Flädersnaps sade alltid att religion och politik icke någonsin borde förenas, ty det bli bara hycklande på hög nivå då. Och han har ju rätt. Hur kan man samtidigt vara kristen och politiker? En kristen får ju icke ljuga. Vilket han Hägglunden konstant tycks göra.

Det sägs mig att Sverigedemokraterna icke är några demokrater utan nationalsocialister. Tog inte de allierade död på dem under andra världskriget. De måste ha missat några. Fy tusan för nazister, vilket vedervärdigt pack. De förstörde en alldeles utmärkt supé som jag hade med en ung dam på det anrika hotell Ritz i London år 1940. Nazisterna fick för sig att bomba mitt under supén, vilket fick till följd att jag och den unga damen fick avbryta vår supé och skynda till närmaste tunnelbana för att där söka skydd. Vilket vedervärdigt tilltag av dessa hunner.

Det sägs också att de nya nazisterna här i Sverige icke vilja att utlänningar skall få stanna. Vad är det för ett dumt tilltag. Skall tala om att här på Snusidal hava jag behov av duktig arbetskraft från utlandet. Bättre och duktigare folk som förstår sig på det här med jordbrukets ädla konst får man leta efter.

Sen såg jag också en bild på nazisternas parti ledare i avisan. Jimmy Åkesson ska han visst heta. Han påminner mycket om en ung Herman Göring. Liten, smilaktig, och med en begynnande lönnfetma i antågande. Usch vilken vedervärdig karl. Bara namnet är vedervärdigt. Vi hade här på Snusidal gods en gång en synnerligen opålitlig åsna som gick under just namnet Jimmy. När man vände ryggen till så sparkade kräket bakut för att skada en. Han vågade dock aldrig göra det när man tittade på honom. Synnerligen opålitligt och fegt djur.

Nu kanske vän av ordningen undra vad för parti en gentleman som jag rösta på. Jag kan tala om vilka jag inte tänker rösta på i alla fall. Absolut icke Nazisterna, för deras partiledare påminna mest om en åsna och verkar också bete sig som en sådan. Icke heller kommer jag att ge Bondeförbundet min röst då de deras dam till partiledare inte håller sina löften om kraftförsörjningen.

De här hycklande Kristdemokraterna utesluter jag per automatik då jag är ateist. Folkpartisterna likställer jag med Nazisterna då de icke vill låta kvinnor hava vilka klädesplagg som helst.

Socialdemokraterna och Kommunisterna vill jag ej heller gynna. Då av politisk övertygelse att inte rösta på samma parti två gånger.

Piratpartiet behöver heller icke göra sig besvär att få min röst då de enbart vill gynna illegal piratverksamhet. Ger mig den på att de är de som ligger bakom kapningarna av fartyg i Adenviken utanför Somalia.

Allmänna valmanskåren, som av någon outgrundlig anledning numer kalla sig det Nya Arbetarpartiet, är helt uteslutna då de ljuger när de kalla sig arbetare. Har väl aldrig sett någon ur detta parti med skit under naglarna. Möjligtvis att de dölja sin skit under någon sten i ett avlägset afrikanskt oljeproducerande land. Vad vet jag.

Vad återstår då att rösta på? Miljöpartiet naturligtvis! Då inte utav politisk övertygelse, utan för att de ha en så synnerligen charmant och vacker partiledare. Det sägs att hon kallas språkrör. Jag skulle snarare drista mig till att säga helrör. Då hon i formerna likna en väl gjord whiskybutelj med obruten kork och ett innehåll som verkar smaka nektar. Har alltid haft en viss fallenhet för unga vackra och intelligenta damer.

Och om nu någon ur de andra partierna få för sig att komma och knacka dörr här på Snusidal gods kan jag enbart tala om att då skickar jag Rakel min hushållerska på er. Bäst att ni se upp, hon är synnerligen träffsäker med brödkavlen. Det sa åtminstone hennes nu mer avlidne make när han kom hem sent efter en kväll på krogen.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Politisk ovilde.

lördag 7 augusti 2010

Nu ser jag rött!

Vilket fullständigt nonsens! Att färgen röd skulle attrahera kvinnor kan icke stämma. Alla ä ju medvetna om att rött enbart locka en tjur att springa benen av sig.

Skulle aldrig kunna tänka mig att klä mig i rött. Vem vill se ut som en kommunist. Aldrig att jag i min tankevärd skulle jag få för mig att för exempel ta på mig en röd kostym. Genom att ta på sig en röd dito likna man mest en socialistisk hallick.

Nej en riktig gentleman, han ta på sig ett klädesplagg i annan färg som visa på modemedvetenhet, status, och klasstillhörighet. Personligen föredraga jag när det komma till kostymval en mörkblå dito med matchande vit skjorta och en randig slips i färgerna ljusblått och mörkblått.

Den här psykologtoken som i Aftonbladets eminenta Wendela sida påstå att rött skulle vara en sexig färg måste utan tvekan vara en man med klara narcissistiska problem som han toppar av med en släng av fetischism för den röda socialistfärgen.

Det påstå också i en rad undersökningar att kvinnor tycker att män klädda i rött skulle vara snyggare, åtråvärdare, ha högre status och ha mer makt.

Man kan då fråga sig i vilken samhällsklass dessa utfrågade kvinnor tillhöra. Förmodligen i underklassen då dessa sakna all smak och insikt i hur en riktig man skall vara klädd. Bara att beklaga att dess stackars socialist indoktrinerade rödstrumpskvinnor blevo tillfrågade i en sådan undersökning.

Hade däremot undersökningen skett i de högre samhällsklasserna torde svaret icke ha blivit att rött är en attraktiv färg. Dessa välutbildade damer skulle naturligtvis ha svarat att färgen de föredraga är den ädla adligt blå färgen. Så de så!

Rött är icke sexigt kan jag av egen erfarenhet tala om. Vad som äro sexigt i kvinnliga ögon är gentlemannaskapet och konsten att uppvisa detta genom att klä sig med stil och elegans. Ty det är det enda som hetsa upp kvinnorna.

Kan tala om att den enda som bär rött i det här hushållet är min hushållerska Rakel, som envist insisterar på att bära en sliten röd jumper som för länge sedan sett sina bästa dagar. Nåväl, allmogen hava icke bättre vett att klä sig på antar jag. Kan tala om att inte ens en färgblind skulle bli sexuellt upphetsad att se Rakel i rött.

Fram för ett mode utan röda socialist inslag som får kvinnor att falla likt furor i min blåa famn.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Den blå vivörens gigant!

lördag 31 juli 2010

Kvallitets reklam tack!

Haver absolut icke något emot att de bliva mer TV-reklam i TV. Bara reklamen är utav god klass och visas upp med stil och elegans.

Personligen föredrar jag då reklam som handla om väsentliga saker i livet och riktar sig till oss som vet att uppskatta denna.

Reklam för olika sorters spirituosa såsom Champagne, vin, öl, Whisky vore absolut det ultimata för oss konnässörer på området. Några snuttar här och där om äkta Havanna cigarrer vore ej heller fel.

Olika typer av matreklam är också önskvärt. Men då icke sådan här billigt tjafs som en man med namnet ”Stig” säger sig representera. Kvalitetsreklam skall det vara när det kommer till en sådan väsentlighet som mat. Reklam för gåsleverpastej, Beluga kaviar och rejäla oxfiléer är utan minsta tvekan gångbart.

Sen är det ju också mycket intressant att följa modets utveckling via reklamen. Tänker då naturligtvis främst på stilfulla herrkostymer med accessoarer och kvinnliga klädesplagg.. Men återigen icke någon struntreklam från de billigare varumärkena. Här gälla att endast att de riktigt stora herrmodehusen och dam dito får göra reklam. Allegri, Bikkembergs, Brioni, Dolce & Gabbana, Georgio Armani, o.s.v. är passande i så fall.

Så mina damer och herrar, reklam är ett formidabelt sätt att upplysa oss vivörer och gentlemän om vilka kvallitets varor vi behöva inhandla. Allmogen kan få hålla tillgodo med den simpla reklamen som förekommer i tidningarna och de enkla reklamutskick som komma i postlådan i mängd.

Dags för mig att dra mig tillbaks för att se ett repriserat avsnitt av Tv-serien "En förlorad värld". Bara nu det inte är en massa struntreklam som ideligen bryter denna eminenta serie.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Reklam Konnässör.

fredag 30 juli 2010

Vaskning är icke en nyhet!

Vaskning är varken en myt eller en ny trend. Det haver förkommit ända sedan början av 1920-talet.

Kommer väl ihåg i min ungdom hur vi brukade ”vaska” olika sorters dyr sprit och därmed icke bara champagne. Nu gick den tidens vaskning icke till på det slösaktiga och simpla sätt som dagens borttappade ungdom göre det på. Vi behövde nämligen icke visa eller bevisa att vi var snuskigt rika. Alla visste ju det ändå.

Nej vi visade betydligt mer klass och stil vid våra vaskningar. Här fick ju absolut inte en droppe gå till spillo. Ty det är som med spilld mjölk, det komma icke åter.

Vår ”vaskning” gick till så att tvenne flaskor med den bästa spriten eller champagnen uppbringades. Den ena drack man ur som vanligt, och hur vi gjorde med den andra tänkte jag de facto låta er läsare gissa sig till. Men jag kan säga er att vi då icke hällde ut de dyrbara dropparna i närmsta simplaste vask. Den som kommer närmast i sin gissning får äran av att omnämnas med sitt eget namn i denna eminenta och enastående blogg. Så skriv och kom med förslag. Så ska jag senare förtälja en synnerligen intressant och roande historia från mina ungdomsår på 1920 0 30-talet om just "Vaskning".

Egon Snusmumrik-Flädersnaps. Vivör och levnads njutare av guds nåde!

Släpp ölet, vinet och spriten fri!

Öl kan aldrig bli för stark sade en god vän och tillika bryggare till mig sedan bryggprocessen skenat en liten aning och slutresultatet blev hela 19,5 volymprocent ypperligt berusande extra stark och god pilsner.

Öl, pilsner, bira, och bärs, eller vad ni än må kalla denna gudarnas dryck till både allmoge och vi mer sofistikerade och belevade damer och gentlemän, är utan tvekan ett elixir både för kropp och själ.

Utbudet av denna maltdryck är både stort och varierat. Det finnes en smak för varje samhällsklass och dess typ av människor.

Och att drycken har producerats i över 7000 år är ju bara ett ypperligt bevis på ett mycket lyckat koncept.

Tänk er bara att en så enkel sammansättning såsom malt, humle, jäst och vanligt vatten kan ge ett sådant remarkabelt resultat.

Men här är det dock slut på det roliga. För dessa alkoholförbudsivrare vill tydligen på alla upptänkliga sätt hindra oss vanliga älskare av denna dryck att få inhandla den var vi vill. Här i Svea rike år 2010 äro vi förhindrade från att handla riktig öl i den enklaste av speceributiker. Det som de där erbjuda är inte annat än att anses som kolorerat vatten och inget annat. Mycket märkligt med tanke på hur denna dryck säljes på kontinenten. Där råda icke några restriktioner på försäljningen. En annan synnerligen allvarlig sak är att man håller på att skatta denna dryck till döds i sin iver att förhindra folk från att dricka den samma.

Så säg mig äro vi icke Européer eller? Vadan detta trams som föregår i vårt vackra land? Att icke tillåta oss att njuta ölens helande och stärkande egenskaper på egen hand. Det är icke något annat en än ren skandal utan dess like. Så går det när ett land hava styrts av socialister för länge. Och även om vi idag hava en annan regering så verka det som om denna också bestod av massa torrlagda nykterister. Tvi vale för politiker! Ty de tycks icke veta vad som är bra för oss vanliga medborgare.

Nej, dags för ett upprop gentemot dessa torrlagda alkoholhatande politiker som hindra oss att njuta av både öl, vin o annan spirituosa på samma villkor som ute i Europa. Man vill helt enkelt inte att vi skola vara Européer med andra ord.

Avskaffa omedelbart detta socialistiska påfund som stadsmonopolet på spritdrycker och låt dessa drycker fylla hyllorna i vilken butik som helst.

Detta är både samhällsekonomiskt och ur dryckessynpunkt det enda rätta. Ty handlarna ute i landet skulle jubla. Deras vinster skulle med omedelbar verkan stiga.

Tänk er att kunna gå in på närmsta bokhandel och kunna inhandla Frödings samlade verk samtidigt med ett sexpack Carlsberg. Eller att hos frisören kunna bli serverad ett glas Whiskey samtidigt som man få sin mustasch trimmad.

Släpp spritdryckerna fria nu, ty de hava alldeles för länge varit belagda ned allehanda restriktioner. Vi vill också vara såsom övriga mogna och ansvarsfulla Européer.

SKÅL MINA VÄNNER!

Egon Snusmurik-Flädersnaps. Obotlig älskare av livets goda.

Skinnknutte Guttene Road Rabbits Bikers!

Finner att i dagens avisor kan man läsa om de så kallade MC-gängen. De sägs vara kriminella och allmänt stökiga. Och de ha namn som Hells Angels o Bandidos. Vad är det som egentligen hava hänt med de som fara runt på sina knallertar? Annat vore det förr.

Mins att jag i min ungdom också for land och rike runt på en motorcykel av det anrika märket Excelsior Super X. Ett makalöst kraftpaket på hela 45 kubitum med dess V-twin motor som lät som ett åsknedslag varje gång man startade den. Kvinnorna vore mäkta imponerade när man kom på en dylik maskin.

Jag själv och några goda vänner som också vore motorcykel ägare, åkte i vår ungdom runt till de mer kända danspalatsen i riket för att uppvisa vår skicklighet i dansens olika turer. Här dög ju inte att dansa på någon av de enkla folkparkerna naturligtvis. Allmogen får ju hålla på med sitt. Vi gentlemän beblandade ju oss icke med kreti o pleti.

Att fara fram så att hästar föll i sken och med dammet yrande i gruset då vi på riksvägarna i ilfart tog oss från plats till plats var en remarkabel upplevelse. Icke ens länsmannen på sin Qvarna hängde med oss. Måste tillstå att efter ett tag fick vi ett visst rykte om oss som fartens riddare då vi i våra blanka ridstövlar och läderjackor av bästa kvallitet och med störtkrukan fastspänd på huvudet gjorde entré i de större städerna i riket. Kvinnfolket hade av någon anledning fått höra att vi var på väg och de stod extatiskt och vinkade längs vägen som om vi vore filmstjärnor. Ah, det var ljuvliga tider i ens juvenilitet.

Min gode vän och numer Bankiren Sten A Ockrelius, som ingick i vår lilla skara av vad man i dag skulle kalla motorburen ungdom, kom på den briljanta idén att vi som motorcykel åkande grupp skulle skaffa oss ett namn som var både klatschigt och käckt. Då som motvikt mot de namn som oftast förmäldes efter oss då vi for fram. Vi hade blivit kallade bland annat fartdrullar, knarr as, bågfilare, hästmördare och till och med vägmarodörer och vandalfarare. Dessa tillmälen vore inget som vi naturligtvis fäste någon större vikt vid, då vi visste att vi egentligen kunde anses som vägens enda och sanna riddare.

Många vore förslagen om vad vi skulle kalla oss. Greve Julius von Boot-Knekt, kom upp med namnet ”Röda djävlarna”. Men det röstades ned tämligen omgående då det lät alldeles för socialistiskt. För några socialister var vi då sannerligen icke. Men Greven betraktade vi ett tag efteråt med en viss misstänksamhet bara för att han använt ordet röda.

Grosshandlare Persson-lunds son Adolf, som trotts sin blygsamma bakgrund som enkel son till en grosshandlare fick vara med oss, då enbart för hans far alltid hade en mycket välfylld källare av pilsner och spirituosa, kom med namnförslaget ”Heliga däckslitarna av guds nåde”. Detta förslag refuserades också tämligen omgående då vi varken var så heliga eller kunde jämföra oss med guds nåde. Ja utom möjligen som guds gåva till kvinnfolket då vill säga.

Det var filosofie studenten vid Lund och sedermera redaktören vid tidningen ”Fri Tänkaren”, Gustaf af Dilerius med Norskt påbrå, som kom upp med ett synnerligen passande och käckt namn på våran lilla intressegrupp av motorcyklister.

”Skinnknutte Guttene Road Rabbits Bikers”.

Ett synnerligen lämpligt namn med internationell klang över det hela. Min far August Teofil, tyckte när han fick höra talas om namnet att det var synnerligen passande på oss.

”Ni far ju inte runt annat än som övererotiska kaniner på jakt efter kvinnfolk”. Sade han. Den bästa komplimangen min far någonsin gett mig.

Vi var med andra ord fullt jämförbara med dagens motorcykelgäng, då förutom att vi visade stil, klass och elegans i hela vårt uppträdande, ända från våra motorcykelglasögon till de välputsade stövlarna i äkta läder av bästa kvallitet. Vilket icke kan sägas om dagens knuttedrullar.

”Skinnknutte Guttene Road Rabbits Bikers”. För alltid!

Egon Snusmumrik-Flädersnaps

torsdag 29 juli 2010

En spoling hava talat! Till vilken nytta?

Nog må man anklaga socialisterna för mycken dumhet, men detta den där unge herr Weimers häva ur sig måste nog gå till det mest stupida någon sagt på månget år.

Att hävda att det äro sossarna som avskaffat all hyfs är ju det samma som att ljuga i kyrkan. Och det göre vi icke. För hyfsens avskaffande är ju mycket tidigare än så. Det försvann i samband med att vi tog oss en fransman som konung i Svea rike.

Vidare hävda denne spoling Weimers att sossarna skulle ha indoktrinerat ungdomen ända sedan 60-talet, där moral, normer och skammen samtidigt avskaffades.

Mina damer och herrar vad vet denne juvenile yngling om moral, normer och skam. Han var ju icke ens född vid denna tid. Dessutom så började detta moraliska förfall redan på 40-talet då de så kallade Swingpjattarna gjorde entré.

Hans tal om att normlöshet leda till smaklöshet faller tämligen omgående då man hans debattartikel läsa i socialisttidningen Aftonbladet.

Hans egen normlöshet torde han härmed ha bevisat genom sin ytterst smaklösa och okunniga artikel. Usch för dessa outbildade religiösa fanatiska 80-talister.

Därför borde denne spoling till unge man omedelbart be alla som är födda på det glada 60-talet om ursäkt. Plus det att han borde be hela socialiströrelsen om ursäkt för det han anklaga dem för. Ty att ge sig på fel grupp är som att inte följa guds första och åttonde budord.

”Du skall inte göra dig någon ”bildstod” eller ”avbild” av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.”

”Du skall icke vittna falskt mot din nästa.”

 
Icke nog att "ett" borgerligt ungdomsförbund verka  hävfalla sig åt pajaserier och allsköns verbala klavertramp, nu hava de fått en en värre pajas vars förankring i de verkliga livet sakna all verklighet. Vad är den gamla Högern. Det var bättre på Jarl Hjalmarssons tid!


Egon Snusmumrik-Flädersnaps
SvD Ledarblogg

Kvinnor kan visst ratta ett fordon!

Skulle vi män vara rädda bara för att en kvinna framför ett fordon?

Haver aldrig hört maken på sådant tramsigt påstående. Den man som är rädd för en kvinnas sätt att framföra ett fordon torde behöva gå en kurs för att bliva av med denna fobi. Ja just det, ni hörde rätt. För det måste utan tvekan vara en fobi med stort F när en man icke lita på sin kvinnas sätt att hantera och framföra ett fortskaffningsmedel såsom ett fordon.

Jag personligen frukta icke att låta en kvinna framföra en automobil, ty kan de hantera ett helt hushåll, så torde de också kunna svänga både till höger och vänster.

Kan av egen personlig mångårig erfarenhet av kvinnliga bilkörare säga att jag icke frukta dessa kvinnors framfart på våra landsvägar. För exempel, efter en sen kväll på operan eller teatern så låta jag alltid kvinnan köra hem. Ty mitt tillstånd efter en sådan kväll tillåta mig icke att sätta mig själv bakom ratten. Det är dessutom betydligt trevligare att bli väckt av en fager dam efter det man slumrat till i baksätet än att bli väckt av sin chaufför.

Så ni män som icke lita på eder kvinnas kapacitet att framföra ett fordon kanske skulle ta bussen i stället. Eller göra som jag skaffa eder en privatchaufför.

Egon Snusmumrik-Flädersnaps

onsdag 28 juli 2010

Upplös Unionsupplösningen!

Detta ante mig! Norrmännen icke besitta kompetensen att utse fredspristagare. De hava knappt kompetens att utse sitt eget storting. Vad är då felet med detta och varför hava det blivit så?

Svaret är mycket enkelt.

Unionsupplösningen 1905 gav Norrbaggarna en frihet de i dag icke klarar av att hantera. Det var mycket bättre förr när vi, de svenske höll uppsikt på vad dessa utmarks människor sysslade med.

Unionen mellan Sverige och Norge som skaptes vid freden i Kiel 1814, skulle aldrig hava upplösts. Ty nu är det återigen bevisat att norrbaggarna icke ens klarar av den enklaste av tingestar, att utse fredspristagare.

Vad än värre är att dessa norrbaggar hava åstadkommit än större skada på flere räjonger än så. Hade icke unionsupplösningen blivit verklighet så hade idrottsstjärnor såsom Martin Peder Vangli, Thomas Alsgaard, och Vegard Ulvang icke varit norska stjärnor utan svenska. Hade känts mycket mer nöjsamt att ropa ”Segern är vår” än det språkligt felaktiga ”Sejern er vår”.

Så unionsupplösningen är bara av ondo. Likaså den norska Nobelkommittén. Vad för bot skall vi komma upp med för att få rättning i leden igen och åter få tillbaks de idrottsstjärnor som egentligen tillhöra det svenska riket?

Lösningen är enligt mig tämligen simpel. Upplös unionsupplösningen! Skulle icke norrbaggarna godkänna detta, så finnes det enbart ett sätt att råda bot på detta.

En fullskalig militär invasion av Norge är det enda rätta för att tvinga dem till fullständig underkastelse så att de rätta personerna få fredspriset och att vi få tillbaks de idrottsstjärnor som rättmätigt tillhöra konungariket Sverige.

SEGERN ÄR VÅR!

Egon Snusmurik-Flädersnaps

tisdag 27 juli 2010

Kvotering är bara av godo.

Att kvinnan är lika kompetent som mannen på vissa områden är det ju icke någon tvekan om. Det här med att kvotera in kvinnan på olika arbetsplatser är i sig icke någon nyhet. Så varför behöva en lag om kvotering? Kvoterat, det hava jag gjort i månget år här på Snusidal gods. Hela min kökspersonal är numer kvinnor. Inkvoterade av mig själv för deras höga kompetens i de köksliga regionerna. Dessutom är alla mina husor också kvinnor. Då valda för sin alldeles utomordentliga kompetens att städa, tvätta och bädda sängar.

Så självklart äro alla dessa mina inkvoterade kvinnor jämställda med oss män. Jag kan gott tillstå att i vissa fall borde en kvotering komma till stånd där det verka svårt för en kvinna att få plats. Då för att få in fler kvinnfolk i för exempel transport branschen. Då såsom lastbilschaufförer. Det finns nämligen inget så näpet och sött som att se en liten kvinna framföra dessa vägens vidunder. Synnerligen imponerande. Speciellt sen de också ha anammat männens klädkoder och sätt att vara i branschen. Rutig skjorta med arbetsbyxa och en stor prilla med Generalsnus under läppen. Så enastående charmant. Dessa kvinnor verka inte ha några problem att jämställa sig med sina manliga kollegor.

Ett bra exempel på det här med kvotering är som min gode vän och rådgivare Bankiren Sten A Ockrelius vid Vulture and Leech Capital Invest har gjort. Han har gått så långt i sin kvotering och strävan i jämställdhet att han enbart numer omger sig med kvinnor på sitt kontor. Han hävdar att det är det bästa han gjort på många år. För de är billigare än sina manliga kollegor och att de rör sig på ett betydligt trevligare sätt.

Så han den där förre arbetsmarknadsministern Littorin kanske icke hade så fel när han föreslog en lag om könens kvotering. Men nu så kvoterade han tydligen ut sig helt på egen hand innan det hann bliva en ny lag så att säga. Och då i jämställdhetens namn med en kvinna. Synnerligen sympatisk karl med andra ord.

Kvinnor äro en ögonfröjd, så kvotera fram fler kvinnor, så att vi män ha något att se, oavsett vilken arbetsplats det än månde vara på.